Fru talman! Christer Eirefelt är mycket bestämd i
de här frågorna. Det känner jag till. Det får mig att
tänka på en liten episod som inträffade när jag var ute
och vandrade i skogen för något år sedan. Jag träffade
på en man som höll på att rensa upp vindfällen. Trä-
den låg kors och tvärs i skogen, högt och lågt. Det var
besvärligt. Mannen, som normalt var en mycket gud-
fruktig man, var svettig, han var sliten och litet grinig.
Han yttrade sig så här: Ja, sade han, Gud är bra på
väldigt många saker, men fälla skog skall han låta bli,
för det kan han inte me .
Litet av det kanske jag skulle vilja säga till Chris-
ter Eirefelt. Han är i många avseenden en mycket klok
och förståndig karl, som jag har stor respekt för. Men
just när det gäller ekonomiska föreningars verksamhet
inser han inte alla gånger hela vidden.
Jag vill ändå komma tillbaka till att det i de här
skogsägarnas fall är fråga om många små fastigheter,
små företag. Om man skulle splittra upp föreningen,
vem skall man neka? Vem skall man kasta ut ur före-
ningen? Var skall man dra gränsen? Skall man dela
Södra i fler olika föreningar?
Jag tycker ändå att det är ett ganska bra sätt som
man har klarat upp situationen på, och man får en bra
försörjning. Och det är ingen monopolställning. Varje
medlem har rätt att sälja sitt virke vart han vill, när
han vill och till vilket pris han vill. Det här är bara ett
sätt att underlätta virkesförsörjningen till industrin.