Fru talman! Ingrid Burman och jag är säkert över-
ens i vissa principiella frågor när det gäller synen på
välfärden. Exakt vilka resultat 90-talets ekonomiska
politik har fått för välfärdssystemen vet vi inte. Vi
kan se en del av det, och det är ganska dystert. Utan-
förskapet har ökat. Marginaliseringen har ökat. Vi ser
nya problem, och de måste vi ta fatt i.
Men helhetsbilden saknas. Därför kommer vi nu
att tillkalla en forskargrupp som skall göra ett socialt
bokslut för 90-talet, som grund för den politik vi
behöver föra på 2000-talet.
Det är inte så, som har påpekats tidigare, att det
inte finns utrymme för mycket politisk handling utan
detta bokslut. Men det sociala bokslutet är nödvändigt
för att få en helhetsbild. Det är nödvändigt för att få
veta vad som egentligen skedde under åtstramnings-
politikens årtionde och vilka åtgärder vi behöver
vidta för att långsiktigt stärka de svenska välfärds-
systemen.