Fru talman! Inom Centerpartiet har vi valt att ta
upp olika frågor i den här allmänpolitiska debatten.
På min lott har det fallit att ta upp förslaget om
grundtrygghet för alla samhällsmedborgare. Sedan
kommer andra som finns med i debatten längre fram
att lyfta upp olika frågor som sjukvård, vårt barn-
konto och andra viktiga frågor inom välfärdsområdet.
Vårt samhälle står inför stora utmaningar, inte
minst inom det sociala området. Vi i Centerpartiet
anser att det är mycket viktigt att vi nu formar ett
hållbart samhälle med en grundtrygghet för alla med-
borgare. Vi lever i en föränderlig tid där fler och fler
människor känner sig otrygga och vilsna. Människor
litar inte på att trygghetssystemen skall fungera i
framtiden. Grunden för misstron mot de offentliga
systemen bottnar i alla de förändringar som skett
under senare år och i känslan av att man inte får del
av välfärden.
Många av förändringarna har varit nödvändiga.
Inom sjukförsäkringen har det t.ex. tidigare ibland
varit mer lönsamt att vara sjuk än att arbeta. Det skall
hela tiden vara ett system som stimulerar till arbete.
Endast ett samhälle där människor känner trygg-
het och tillit till sin förmåga att utveckla sina liv kan
bli hållbart. En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle
där alla har meningsfulla uppgifter och där alla be-
hövs. Detta samhälle vill vi i Centerpartiet vara med
om att forma.
Under senare år har vi upplevt stora brister i vår
välfärdspolitik, inte minst inom socialförsäkringsom-
rådet. Det sociala försäkringssystemen, som i princip
enbart bygger på att man har ett arbete, räcker inte till
och omfattar inte alla. Många människor är i stället
hänvisade till behovsprövade bidrag. Dessa orättvisor
märks extra tydligt i tider med hög arbetslöshet.
En ersättning baserad på inkomstbortfallsprinci-
pen som huvudprincip i den statliga välfärdspolitiken
medför att staten ger olika mycket trygghet. Man ger
mest till den som redan har mest och inget till den
som inte kunnat eller hunnit kvalificera sig för social-
försäkringen. När trygghetssystemen utgår från den
enskildes anställningsförhållanden han konsekven-
serna bli att den som inte lyckas ta sig in på arbets-
marknaden också hamnar utanför den generella
tryggheten.
Att på detta sätt utestänga stora grupper från den
generella tryggheten är djupt orättvist.
Under 1997 fick närmare 750 000 personer i Sve-
rige socialbidrag. Tre kvarts miljoner människor har
inte möjlighet att klara sin egen försörjning utan nöd-
gas besöka socialkontoret för att där granskas huruvi-
da det finns möjligheter till hjälp med försörjnings-
stöd. Närmare var femte 20-24-åring fick socialbi-
drag under samma år.
Det som förenar flera av socialbidragstagarna är
att de inte har eller har haft ett arbete. Många har inte
möjlighet att kvalificera sig till socialförsäkringssys-
temen. Det visar också att alltfler tvingas att under
allt längre tid leva på socialbidrag. Under 1990-talet
har antalet hushåll som haft bidrag under 10-12 må-
nader nästan tredubblats. Nästan 100 000 hushåll har
långvarigt socialbidrag. Detta har skett samtidigt som
kraven för att få socialbidrag kraftigt har skärpts.
Kommunerna har fått ta ett större ansvar för med-
borgarnas ekonomiska trygghet. Det är ett hot mot
kommunernas övriga verksamhet som vård, omsorg
och skola.
Centerpartiet står inte bakom en riksnorm för so-
cialbidragen. Vår främsta kritik riktar sig mot att det
befäster ett system med behovsprövade bidrag. Män-
niskors ekonomiska situation och övriga levnadsför-
hållanden granskas i detalj. Dessutom innebär
riksnormen att det är staten som beslutar om storleken
på riksnormen medan kommunerna får betala.
Jag har en fråga till socialminister Lars Engqvist.
Är det inte nu läge att slopa riksnormen och i stället
införa en grundpenning utan individuell prövning? Är
det inte dags att låta socialkontoren återgå till sin
ursprungliga uppgift att vara samhällets yttersta
skyddsnät och låta det normala försörjningsstödet
vara en statlig angelägenhet i stället?
Välfärdssystemen skall utformas så att de blir
långsiktigt hållbara. Ett trygghetssystem skall vara
robust, lättöverskådligt och det får inte finnas risk för
att det blir så omfattande att statens och kommuner-
nas centrala uppgifter trängs undan.
Ett nytt välfärdssystem måste bygga på nya tiders
förutsättningar. Alltfler människor väljer att starta
eget, vara egenföretagare, vara uppdragstagare eller
att ha flera anställda. Alla personer skall vara lika
kvalificerade till den grundläggande tryggheten. Det
går inte att bygga ett nytt trygghetssystem på förhål-
landet arbetsgivare-löntagare.
Centerpartiet har föreslagit en ny arbetslivs- och
ohälsorelaterad försäkring. Det skall vara en allmän-
försäkring som skall täcka oväntat inkomstbortfall
under de förvärvsaktiva åren. Det skall vara ett nytt
trygghetssystem som skall ge grundtrygghet åt var
och en strax över socialbidragsnormen - en garanti-
del.
Därutöver skall det finnas en inkomstrelaterad del
vars storlek är baserad på den inkomst man har som
företagare eller anställd. Den bör ge 80 % i ersättning
vid arbetslöshet, sjukdom, arbetsskada och förtids-
pension. I den här försäkringen skall arbetslinjen hela
tiden stärkas. Principen skall vara att arbete alltid
skall löna sig mer än bidrag.
Den som efter upprepade erbjudanden inte är be-
redd att ta anvisat arbete skall kunna utförsäkras. Den
som däremot utan egen förskyllan står utanför ar-
betsmarknaden, t.ex. den som är sjuk eller på annat
sätt är tillfälligt eller långvarigt oförmögen att för-
sörja sig, skall omfattas av det generella systemet.
Med Centerpartiets välfärdspolitik, byggd på
grundtrygghetsprincipen, skapas en i verklig mening
generell välfärd genom den ekonomiska tryggheten.
Det innebär att betydande grupper av människor som
i dag uppbär behovsprövade socialbidrag i stället får
del av den generella grundtryggheten.