Fru talman! När Karin Israelsson här i riksdagen
först uppmärksammade problemet med spelberoende
skrattade man och undrade om man inte skulle få ha
litet roligt i den här världen också. Samma reaktion
möttes jag av när jag började intressera mig för den
här frågan. Det gjorde jag efter att ha varit inbjuden
till Riksförbundet för spelberoende och där mött spel-
beroende och anhöriga som hade drabbats väldigt
svårt av den ekonomiska katastrof som ett destruktivt
spelande kan förorsaka.
Så småningom har man sett alltmer allvarligt på
den här frågan, inte minst här i riksdagen. Folkhälso-
institutet har numera som en av sina uppgifter att
arbeta med frågan om spelberoende.
De frågor som det här reser är ju: I vilken omfatt-
ning finns det här problemet? Vilka individer drab-
bas? Är det några spel som är farligare än andra? Hur
kan vi hjälpa de människor som har fastnat i det de-
struktiva spelandet?
För att få svar på detta behövs det mer forskning.
Därför är det tillfredsställande att det i årets budget-
proposition finns anslaget medel för sådan forskning.
Det är 2 miljoner per år i tre år. Jag är naturligtvis
också mycket glad över den välvilliga behandling som
min motion har fått. Den kommande lotteriutredning-
en skall också belysa frågor som rör spelberoende och
arbeta i nära samverkan med arbetsgruppen för spel-
beroendefrågor.
Men det kommer att behövas pengar. Om vi skall
agera på rätt sätt för att kunna fortsätta med ett spel-
ande som är spännande, berikande och en positiv sak
för många människor i deras fritid och samtidigt för-
hindra de mänskliga katastrofer som det destruktiva
spelandet kan förorsaka behövs det ännu mer slantar.
Förra veckan ordnade Lotteriinspektionen och
Folkhälsoinstitutet ett seminarium om destruktivt
spelande, som Charlotta L Bjälkebring tog upp. Det
visade sig då att de statliga spelbolagen var intresse-
rade av att det kommer fram mer forskning. Men på
frågan om man kunde göra på samma sätt i de statliga
spelbolagen som man har gjort i det statliga System-
bolaget svarade man tveksamt. Systembolaget har
nämligen anslagit ett belopp för forskning kring alko-
hol och alkoholberoende. De sade att man skulle
kunna tänka sig det om staten bestämmer att de skall
sätta av en del av sin vinst för sådan forskning.
Men jag vet ju vad som händer om man tar upp
detta med specialdestinerade bidrag från vinst som
statliga bolag gör här i riksdagen. Då säger riksdagen
nej. Vi sitter alltså i någon form av moment 22-
situation. Därför vill jag aktualisera den här frågan i
denna debatt.
Jag har en annan motion som kom att hamna i so-
cialutskottet fast den kanske egentligen borde ha
hamnat i skatteutskottet eller i det här utskottet. Där
har jag tagit upp om man inte kunde ta en del av de
reklampengar som i dag används för att göra reklam
för spel. Det är alltså 500 miljoner kronor om året.
Säg att man tar 1-2 % av det här beloppet och lägger
på forskning i stället. Det skulle betyda väldigt
mycket för att vi inom rimlig tid skulle få ett bra un-
derlag att fatta beslut på när vi går vidare och funde-
rar över hur långt vi skall gå t.ex. när det gäller lag-
stiftning. Skall vi ha åldersgränser? Vilka skall få
anordna spel osv.? Det är ju faktiskt först på faktaun-
derlag som vi kan fatta de rätta besluten i riksdagen.
Anita Persson var också med på seminariet förra
veckan. Jag skulle väldigt gärna vilja höra hennes syn
på möjligheterna att skapa en forskningsfond vars
syfte skulle vara att ge oss ökad kunskap om vilka det
är som riskerar att bli beroende, vilka spel som är mer
riskabla än andra, hur man rehabiliterar människor på
bästa sätt och hur hjälper man deras anhöriga.