Fru talman! De två värderade föregående talarna i
detta ärende är ju varandras kontraster. Moderaterna
och Jan Backman förordar ett mer laglöst tillstånd,
medan Charlotta Bjälkebring och Vänsterpartiet vill
ha mer, och mer konkreta, regler för nästan allting
och begränsa spelandet väldigt mycket. Eftersom
regeringen och utskottsmajoriteten har hamnat unge-
fär mittemellan de två ytterligheterna, drar jag slutsat-
sen att vi har hamnat ganska rätt.
Först och främst vill jag säga att den som förestäl-
ler sig att spelandet i Sverige har ökat alldeles kolos-
salt nog har litet fel. Såvitt jag vet har spelandet under
de senaste 20, 25, kanske 30, åren har varit så stort att
svenska folket spelat för ungefär 2 % av nettoinkoms-
ten efter skatt. Av det har ungefär 50 % gått tillbaka
till spelarna i form av vinster. Denna nivå på spelan-
det har inte förändrats i någon större utsträckning
under den här tidsperioden. Det har skett en liten
höjning, men det rör sig om ganska måttliga procent-
siffror. Det är fråga om väldigt litet förändringar av
det totala spelandet.
När lotterilagen, den lotterilag som nu gäller, de-
batterades här i riksdagen den 3 juni 1994, sade jag,
och jag citerar mig själv: "Jag vill emellertid säga att
det enligt min mening finns skäl att tro att lotterilag-
stiftningen inom en inte alltför avlägsen framtid
kommer att ses över igen."
Det är precis vad som sker nu. Skälen då var den
tekniska utvecklingen; datorer och elektronik. Det var
också den uppfinningsrikedom som spelanordnare av
olika slag visar. Utvecklingen är faktiskt expansiv,
och utbudet av spel och lotterier ökar och förändras
ständigt. Men i förändringen ligger också att det finns
spel som läggs ned. Det är inget ovanligt.
Regeringen anger samma skäl att göra en översyn.
Men regeringen säger också att en del förändringar
bör göras nu. En sådan förändring gäller automatspe-
let. Det har varit många turer sedan 1994 när det
gäller spelautomater. Ett av syftena med de föränd-
ringar vi nu är beredda att genomföra, är att skapa
klarhet om vad som gäller. Det som väckt störst upp-
märksamhet i propositionen är förslaget att förbjuda
spel på s.k. lyckohjul. Lotterinspektionens beslut i
februari 1995 att förbjuda fortsatt spel på sådana
automater överklagades till länsrätten i Söderman-
land.
Skälet till att länsrätten då biföll överklagandet,
var att vinsterna betalades ut av en funktionär i
bingohallen och inte av själva automaten som förut-
sattes i lagtexten. Jag är övertygad om att den stora
majoritet i riksdagen som stod bakom beslutet inte
avsåg att själva sättet att betala ut vinsten skulle vara
avgörande för om automaten skulle vara förbjuden
eller inte. Men uppfinningsrikedomen är som sagt
stor. Detta är emellertid ett hål i lagstiftningen som vi
nu täpper till.
För övrigt innehåller förslaget från regeringen för-
ändringar som innebär att reglerna för vadhållning i
samband med idrottstävlingar inom en kommun mju-
kas upp. Reglerna för underårigas spel skärps. Det
blir möjligt för anställda att under vissa förhållanden
delta i spel, och vinstandelstaket i egentligt lotteri
sänks från 55 % till 50 %. Skälet till den förändringen
är en önskan att minska konkurrenstrycket inom
spelmarknaden. Därmed kommer jag in på reservatio-
nerna.
Moderaterna vill inte sänka vinstandelstaket. De
säger att konkurrensen redan är tillräckligt begränsad.
Det är, med förlov sagt, inte korrekt. Det är riktigt att
det inte finns någon konkurrens i fråga om vadhåll-
ning på hästar och idrottstävlingar. Där har ATG och
Tipstjänst ensamma koncession inom respektive om-
råde. På lotterisidan är det däremot en intensiv kon-
kurrens om spelarnas insatser. Nummerspel, pap-
perslotter, skraplotter, bingo, bingolotto och annat
bidrar till att det inom de här områdena råder en
mycket hård, ja knivskarp, konkurrens. När vi då vill
sänka detta konkurrenstryck är det ju naturligt att
inrikta sig på just lotteriområdet, där konkurren-
strycket är högst.
En hård konkurrens innebär att lotterianordnare
gärna frestas att höja den del av insatserna som utgår i
form av vinster. Det leder faktiskt till lägre intäkter
för föreningslivet i många fall.
Inom alla möjliga slags föreningar och organisa-
tioner finns det gott om exempel på folkrörelselotteri-
er som snart sagt har blivit fiaskon.
När Jan Backman yttrar sig om detta uppfattar jag
det som att han tar lottköparens parti. Men lotterier,
speciellt de som anordnas av folkrörelserna, anordnas
för att ge föreningen ett ekonomiskt tillskott.
Anta att Jan Backman och jag är två föreningsle-
dare på något litet ställe och att Jan kommer på idén
att höja vinstandelen med 5 %. Då svarar jag bums
med att höja ytterligare 5 %, och på så sätt minskar
undan för undan den del av försäljningen som går
tillbaka till föreningarna. Eftersom spelandet sanno-
likt inte ökar i denna kommun, blir det så att spelarna
vinner men anordnarna, föreningen, förlorar.
Därför tror jag att det är förståndigt att i en lag an-
ge en högsta nivå för vinstandelen.
Jag vill säga något kort om övergångsbestämmel-
serna. Automaterna torde ha en mycket hög lönsam-
het. De betalar sig sannolikt på kort tid, och jag tror
inte att man behöver ha någon större omsorg om au-
tomatägarna.
För föreningslivet är det säkert inte någon över-
raskning att en sådan åtgärd som vi nu föreslår var att
vänta. Det har ju länge varit uppenbart att länsrättens
tolkning inte har stått i överensstämmelse med avsik-
ten hos lagstiftarna. Det har alltså varit naturligt att
vänta sig en sådan förändring.
I betänkandet finns en hel rad andra förslag i re-
servationerna som i och för sig kan vara tänkvärda.
Jag vill inte avfärda de synpunkter som från olika
partier har framförts på olika delar av lotterilagstift-
ningen. Men eftersom regeringen nu förutskickar en
grundlig översyn av lotterilagen finner jag det natur-
ligt att vi inte nu vidtar några åtgärder med anledning
av detta utan väntar på vad den översynen kan leda
till.
Med detta, fru talman, vill jag yrka bifall till ut-
skottets hemställan och avslag på reservationerna.