Fru talman! Tack, Jens Holm, för att blodtrycket gick upp lite grann tidigare!
(JENS HOLM (V): Det är ömsesidigt!)
Jag känner igen argumenten om att allt blir sämre, att det bara är plantager i Sverige, att det är rovdrift på skogen och så vidare. Vi har hört de här argumenten förut. Men jag som lever på landsbygden och nära skogen känner inte igen beskrivningen av att vi har plantager i Sverige. Vi avverkar mindre än 1 procent per år av vår enorma skogsyta som täcker 70 procent av Sveriges land.
När man ställer sig och tittar rakt ned på marken på en avverkning kan man förstås få ett intryck av att det är jättedåligt, men om man lyfter blicken lite grann och tittar ut över landskapet finns inte det här problemet att skogen skulle vara en plantage, utan skogen är otroligt diversifierad och har blivit det sedan 1993. Vi har många fler trädslag, mycket mer löv, mycket mer gammelskog och mycket mer död ved nu. Man kan göra mer, absolut, och det säger skogsnäringen och skogsindustrin att de kan göra.
Det som skrämmer mig lite grann är bilden av att man hugger ned skogen som är en kolsänka. En av mina frågor till ledamoten Jens Holm är: Hur ökar man tillväxten i skogen, och hur ser man till att kolsänkan ökar? Hur går det alltså till rent praktiskt?
När man sedan avverkar ett träd och använder det, tror ledamoten Jens Holm att vi använder prima virke till att göra toalettpapper? Eller hur går det till när man använder hela trädet för att det ska göra jättestor nytta? Det skulle jag gärna vilja veta.