Fru talman! Det är inte utan att jag tycker att
regeringens proposition om statligt bostadstillägg
för pensionärer till en viss del är storstadsfientligt.
De flesta nyproducerade bostäder i Stockholm har
en hyra på över 4 000 kr per månad för två rum och
kök. Hyran för nyproducerade lägenheter ligger på
700--1 000 kr per kvadratmeter. Enligt Stockholms
stads utrednings- och statistikkontor, USK, har ca
6 000 pensionärer i dag en hyra som överstiger 4 000
kr per månad.
I Stockholm finns en mycket stor andel små,
tämligen omoderna lägenheter på ett rum och kök.
Södermalm är ett exempel på ett område där ett
sådant lägenhetsutbud är ganska stort.
I dessa lägenheter bor många äldre över 80 år,
främst kvinnor. Dessa kvinnor har i regel låg
pension och kommer sannolikt inte att ha råd att
flytta till nyproducerade lägenheter. Förutom att de
boende inte ges möjligheter att förbättra sin
boendestandard, ökar bördan för hemtjänst och
hemsjukvård, där personalen inte minst tvingas att
arbeta i trånga, omoderna lägenheter. Det blir litet
grand av en katten--på--råttan-effekt.
Bostadsstödet till pensionärerna försämrades i
Stockholm redan inför 1994. Den borgerliga
majoriteten i kommunfullmäktige sänkte
ersättningsnivån för det kommunala
bostadstillägget i samband med beslut om budget.
Från att ha ersatt hyror med 92 % av kostnaden för
två rum och kök, sänktes nivån till 90 %. I botten
höjdes också det belopp som pensionären betalar
helt själv, det s.k. golvet, från 80 kr till 150 kr.
Stockholm stad har däremot inte haft något tak för
hyreskostnaden, utan pensionärerna har fått KBT
även för dyrare, moderna lägenheter. Detta just för
att ge pensionärerna möjligheter att bo i
nyproduktion i ett kostnadsläge där vi har höga
hyror, vilket ofta är fallet i storsstadsområdena.
Nu när ett tak på 4 000 kr införs riskerar det att få
mycket negativa konsekvenser. Förslaget kan
innebära att:
-- Utbyggnaden av äldreboende stoppas, eftersom
efterfrågan minskar.
--Äldre människor tvingas bo kvar i sina gamla
bostäder, i stället för att kunna flytta till
ändamålsenliga, moderna lägenheter.
--Rörligheten på bostadsmarknaden minskar. Små
billiga lägenheter, som ofta har en låg standard, kan
många gånger vara bra för ungdomar att flytta till.
Utbudet för dem minskar, och bostadsköerna
växer.
I propositionen sägs att bostadstillägget föreslås
utges med 85 % av bostadskostnaderna mellan 100
kr och 4 000 kr. Under en övergångstid på fyra år
föreslås dock att kommunerna kan besluta om
kompletterande bostadstillägg. Detta får
kommunerna dock bekosta själva. Här drabbas
också storstäderna, där hyrorna för en tvårummare
som är relativt nybebyggd ofta överskrider nivån
4 000 kr. Och vad händer efter dessa fyra år?
Själv bor jag i ett bostadsområde strax söder om
stan. Det är byggt på slutet av 70-talet och början
på 80-talet. Där finns tvårumslägenheter
integrerade i bostadsområdet, avsedda för
pensionärer. Hyrorna för en tvårummare överstiger
dock väsentligt gränsen 4 000 kr.
Jag tycker inte att man i propositionen har beaktat
de speciella kostnadsnivåerna i storstäderna. Det är
viktigt för mig att påpeka att den nu föreslagna
propositionen kommer att få konsekvenser för de
mest utsatta pensionärerna och deras möjligheter
att skaffa sig en dräglig bostad, och då framför allt
i ett område som Stockholm.