Fru talman! Jag kommer att fatta mig ganska kort i det här anförandet. Detta är ett betänkande som jag egentligen inte skulle ha debatterat här i kammaren i dag, men Lena Olsson har tyvärr blivit sjuk.
Jag ska börja med att säga att vi givetvis står bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1.
Reservation 1 är kanske en lite annorlunda reservation i betänkandet. Den handlar om kameraövervakning. Kameraövervakning är något som har blivit mycket vanligare i vårt samhälle. Vi har tidigare haft det i banker och på särskilda ställen, men i dag vet vi att den allmänna kameraövervakningen ökar. Vi ser det här i riksdagen. Vi ser det ibland ute på gator och torg. Vi ser det när vi åker i tunnelbanan och när vi åker taxi. Det har blivit ett vardagligt inslag i samhället.
Jag tänker inte ha någon debatt om kameraövervakning är bra eller dåligt. Men i dag har vi ett system där det är flera myndigheter som har ansvar för både tillstånd och tillsyn när det gäller kameraövervakning. Det är olika myndigheter och länsstyrelserna som har ansvaret, och vi har många gånger kunnat se att bedömningarna i frågor som rör kameraövervakning har varit olika i olika delar av landet. Vi ser också att JK i flera fall har prövat frågan. Det har varit fall där länsstyrelsen har gett tillstånd och JK har prövat frågan och stridit för att man inte ska få tillstånd.
Det här visar att tillämpningen av reglerna och tillsynen över kameraövervakningen inte är enhetlig. Rättsutvecklingen på det här området blir inte bra tillgodosedd.
Vi har tittat på detta i ett internationellt perspektiv och frågat oss hur tillsynen av allmän kameraövervakning ser ut i olika länder. Då har vi kunnat se att det snarast är motsvarigheten till vår datainspektion som har den uppgiften. Därför föreslår vi i vår reservation att man ska se till att det är Datainspektionen som har både tillstånds- och tillsynsplikten när det gäller kameraövervakning, så att vi får ett regelverk och en likhet i bedömningen över hela landet.
I reservationen föreslår vi också att man ska göra en allsidig utvärdering av lagen om allmän kameraövervakning och särskilt titta på frågan om hur man skyddar den enskildes personliga integritet. Som medlem av Integritetsskyddskommittén kan jag säga att vi i den kommittén har en del som man kan använda sig av i utvärderingen.
Fru talman! Jag vill instämma i det som Margareta sade om reservationerna 13 och 10. Framför allt när det gäller reservation 13 skulle jag ha önskat att vi kunnat ha ett enigt utskott som stod bakom förslaget att Sverige i internationella sammanhang och i FN bör driva att man ska få möjlighet att få sin sak prövad i svensk domstol. Jag tror inte att vi i de olika partierna skiljer oss åt i denna fråga. Vi vill att detta ska vara ett rättssäkert system. Jag tror att det snarare skulle ha varit till stöd för regeringen i de internationella kontakterna och i påtryckningarna i FN för att vi ska få ett rättssäkert system om en enhällig riksdag hade kunnat stå bakom detta, i stället för att man bara säger att det räcker att regeringen driver frågan. Jag tycker att det vore självklart att en enig svensk riksdag, med en gemensam syn på rättssäkerhet och på den trygghet som den enskilde ska ha när det gäller rätten att få sin sak prövad och, som Margareta sade, att inte bli betraktad som skyldig innan man får sin sak prövad, skulle kunna stå bakom detta.
Jag hade gärna sett att ett enhälligt utskott hade kunnat ställa sig bakom detta och skicka med det till regeringen så att regeringen i sitt arbete skulle kunna säga att en enig riksdag har fattat beslut om att vi i Sverige ska driva den här linjen. Här är man enig från höger till vänster i Sveriges riksdag: Rättssäkerheten sätter vi högt.
Jag hoppas att partierna kan tänka om och att vi enhälligt kan stödja reservation 13, men det är kanske att hoppas på för mycket. Men frågan kommer kanske upp igen, och då tror jag att det vore bra att riksdagen markerar i den här frågan.