Fru talman! Jag upprepar nu vad Karl-Gösta
Svenson sade så att det blir tydligt i protokollet:
Aktiebolaget Posten kommer att dra av 500
miljoner i mervärdesskatt. Samhället får in 1 000
miljoner. Nettot blir alltså 500 miljoner. Var det så
Karl-Gösta Svenson sade? Om detta är korrekt
hade jag fel, fru talman, när jag misstänkte att
staten skulle förlora på förslaget. Vi får kontrollera
detta senare, men nu har vi klara uppgifter. Jag
tackar för det.
Det problem jag tar upp, Karl-Gösta Svenson, är
den renodlade skattetekniska frågan. Riksdagen
slopar punkt sju i åttonde paragrafen och behåller
punkt åtta. Det är det som är den legala juridiska
knäckfrågan. Man behåller momsfrihet för
frimärken.
Karl-Gösta Svenson säger att frimärken är ett
betalningsmedel. Det är det inte, bl.a. av den
orsaken att vem som helst i detta land äger rätt att
ge ut frimärken till följd av de beslut som
regeringen har lyckats driva igenom i riksdagen.
Enligt Karl-Gösta Svenson finns det alltså en frihet
för vem som helst som har lust att ge ut
betalningsmedel i detta rike. Det kan inte Karl-
Gösta Svenson mena. Det kan inte vara möjligt att
han har denna ståndpunkt.
Min huvudståndpunkt i denna debatt är att man
inte kan ha två sinsemellan motstridiga regler. Man
får bestämma sig för den ena varianten. Antingen
är det mervärdesskatt på breven eller inte.
Privatkunders enda sätt att betala denna skatt är att
köpa frimärken. Då kan man inte ha en paragraf i
lagen som säger att det inte utgår någon
mervärdesskatt på frimärken. Det blir tyvärr
möjligt att raljera med detta förslag. Min poäng är
att man inte kan ha en sådan lagstiftning i längden.
Det är synd att Karl-Gösta Svenson inte inser detta.
Ni säger att man måste se tiden an och skapa nya
lösningar. Nej, inte alltid, Karl-Gösta Svenson.
Jag skall avsluta inlägget med att läsa ur en bok som
jag brukar läsa: Offentliga inrättningar och verk,
ehuru i högsta grad nyttiga för ett stort samhälle, är
likaväl av den naturen att de aldrig kan betala sig
och gå med vinst för en enskild eller för ett litet
antal enskilda.
Till denna gemensamma sektor hör, enligt Adam
Smith, utbildning och transportväsende.
Brevbefordran hör till transportväsendet. Även
Adam Smith insåg i ''Nationernas välstånd'' från
1776 att man inte skulle privatisera och skapa
marknadslösningar på vissa områden. Men det
inser inte denna regering och Karl-Gösta Svenson.