Fru talman! Dagens debatt berör, som vi har hört, tusentals människor i Sverige, och det är en angelägen debatt. Jag instämmer i och tycker att det är jätteviktigt att vi fattar ett beslut om att vi ska skynda på utredningen om förbättrade möjligheter till skuldsanering.
Hillevi Larsson har redogjort för problematiken med skuldsaneringslagen på ett ypperligt sätt, och jag instämmer i mycket av det hon säger.
Ett ekonomiskt misslyckande ses i Sverige som ett personligt misslyckande, medan man i andra länder lägger fokus på att hjälpa personen i fråga att komma tillbaka in i samhället och till ett normalt ekonomiskt liv.
Det är inte ovanligt att den som söker skuldsanering har levt många år under den press som det innebär att leva med skulder. Det är därför väldigt lönsamt för både individen och samhället att människor återkommer så snabbt som möjligt.
Sverigedemokraterna delar synen att det som hjälper den enskilda människan även hjälper samhället i stort. Varje människa vi kan hjälpa in i samhället är alltså gynnsamt för samhället som helhet och inte minst för den enskilde och dennes familj.
Barn som växer upp i ett hem där föräldrarna är överskuldsatta får extremt dåliga förutsättningar för det fortsatta livet. Det är orimligt att samhället sviker dessa barn i stället för att ge dem bättre förutsättningar.
Jag menar att frågan har dragits i långbänk alldeles för länge, och det är verkligen dags att göra något. Så här sade jag i förra årets debatt: Jag skulle vilja påstå att arbetet med en ny skuldsaneringslag bara har börjat. Det finns så mycket mer att ta i beaktande, men först vill vi se utfallet av de beslut vi fattar här i dag.
Det var ganska naivt av mig att tro att det över huvud taget skulle bli ett utfall. Vi ser i dag att det har tagit ett år att bara ta fram utredningsdirektiven. Jag är ingen expert i frågan, men det verkar vara väldigt lång tid.
Det har alltså tagit ett helt år att komma fram till vad utredaren ska titta på, och först i oktober 2013 ska rapporten presenteras. Därefter ska det tas fram förslag och behandlas i vanlig ordning, vilket vi också vet tar ganska lång tid.
Det är möjligt att jag var naiv som trodde att det skulle gå fortare att fatta beslut i frågan, men samtidigt tror jag att hela svenska folket skulle skriva under på att det är alldeles galet hur lång tid saker och ting tar här.
Tusentals skuldsatta väntar på ytterligare hjälp, och för dem är tiden som gått redan en hel evighet.
Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 3, och i övrigt ställer jag mig bakom utskottets förslag.