Fru talman! Nej, det kanske det inte hade varit om det varit helt nya frågor som aldrig hade utretts förut. Men Jan Ertsborns utredning är i färskt minne, och remissinstanserna var väldigt positiva till den, så den måste ändå vara ett underlag. Det är ju ett extremt slöseri med resurser att utredningen över huvud taget tillsattes och fick jobba om man inte har den som utgångspunkt i arbetet.
Sedan vill jag rätta mig. Jag var lite otydlig. Det viktigaste är egentligen inte att utredningen blir klar inom mandatperioden, utan det viktiga är att vi får ett lagförslag på riksdagens bord så att vi kan stifta lag i frågan före mandatperiodens slut. Då räknar vi med att regeringen måste ha lite tid på sig att utarbeta ett lagförslag, för det är ju remisstid och allt möjligt kopplat till utredningen, och regeringen ska bedöma utredningens förslag. Regeringen ska inte kunna ha som skäl för att skjuta upp förslaget till riksdagen till efter mandatperiodens slut att de inte har haft tid att jobba med frågan därför att utredningen har kommit så sent. Därför vill vi hasta på utredningen. Vi räknar med att de ska kunna klara det på ett år. Efter det har regeringen ett år på sig att komma med ett lagförslag som vi kan besluta om här i riksdagen.
Sedan vill jag ta upp det här med bilmålvakter, som Ola Johansson själv var inne på. Det är ytterligare en långbänk. Det kom ett utmärkt förslag redan för tre år sedan av berörda myndigheter, bland annat Kronofogdemyndigheten. Nu äntligen kommer regeringen med ett förslag inom det här området. Det är egentligen oacceptabelt att det också har tagit så lång tid med tanke på att det från början fanns ett så bra utarbetat förslag att utgå från.
Det handlar här om miljonbelopp som samhället förlorar på bilmålvakterna. Det är positivt att det kommer ett förslag, men det skulle inte ha tagit så lång tid. Vi hade också stiftat lag i civilutskottet i frågan om inte regeringen äntligen hade kommit till skott.