Fru talman! De frågor som betänkandet handlar om har skuldsanering som huvudpunkt. Det är det jag tänkte börja med. Jag yrkar bifall till reservation 2 om överskuldsättning.
Frågan om skuldsanering går tillbaka till 2007. Jan Ertsborn, som är folkpartist och som sitter i civilutskottet som vice ordförande, har utrett frågorna. Han kom med en utredning som var väl förankrad. Beslutet skulle ha fattats redan hösten 2009, och reglerna skulle ha trätt i kraft i januari. Det var ett otroligt positivt remissutfall. Alla remissinstanser var positiva till förslagen utom bankerna och inkassoföretagen. Och det var kanske inte så konstigt att de inte var översvallande med tanke på att det är de som vill driva in så mycket pengar som möjligt oavsett konsekvenserna. De var framför allt negativa till att sänka gränsen för skuldsaneringsprocessen från fem år till tre år och även till att sänka kraven på skuldernas storlek för att kunna få skuldsanering.
Som Jan Ertsborn kunde konstatera är det en skev balans mellan dem som lånar ut och låntagarna. Vi kan jämföra med ett land som Danmark, där det är lite bättre balans och där man också har sänkt tiden från fem år till tre år.
En annan fråga som Jan Ertsborn har fört fram inför framtiden gäller existensminimum. Man kan nämligen driva in en skuld från någon som tjänar pengar med löneutmätning så att personen får bara 4 000 kronor kvar i månaden. Det är lägre än socialbidragsnormen. Det är problematiskt att leva på dessa pengar, och det är knappast heller någon morot för att arbeta. För barn i familjerna innebär det såklart en katastrof.
Vi kan se i den grupp som är aktuell för skuldsanering och som har fått skuldsanering att det är många långtidssjukskrivna, arbetslösa och psykiskt sjuka människor. Det är människor som redan har stora svårigheter. Det skulle gynna samhället om fler fick skuldsanering och kunde börja på ny kula och gå vidare med sitt liv. Det rör sig om miljonbelopp som vi skulle spara in för samhället på många olika sätt - genom att människor blir friskare, genom att fler arbetar och genom ökad hälsa, som man kanske inte kan mäta i pengar men som är viktigt för hela samhället.
Jan Ertsborn konstaterade att medvetet slarv aldrig kan leda till skuldsanering. Det är ofta någonting som dyker upp i debatten - att det skulle handla om slarviga människor.
Skuldfällan
, tv-programmet där människor lever över sina tillgångar med ren lyxkonsumtion, är ett exempel. Det är många som tror att det är dessa personer som är aktuella för skuldsanering. Men sanningen är att forskningen visar att de som hamnar djupt i skuldfällan kan vara precis vem som helst, förutom kanske de mest förmögna. Det kan handla om att man har genomgått en separation eller att man drabbas av arbetslöshet, sjukdom eller dödsfall i familjen. Det kan bli starten på en lång period. Även i de fall där man lyckas komma över det ursprungliga problemet har man skulden hängande över sig under många decennier. Det är självfallet destruktivt både för de drabbade och för deras familjer men också för hela samhället.
Jan Ertsborn kunde i sin utredning konstatera att när det gäller de som var aktuella för skuldsanering nyligen härrörde deras skulder från den förra finanskrisen i början av 90-talet. De har alltså lidit länge under detta skuldberg.
Det vi socialdemokrater vill - och detta har också blivit hela utskottets linje eftersom vi har fått en majoritet för det tillsammans med den övriga oppositionen - är att det arbete som regeringen nu håller på med när det gäller en ny skuldsaneringslag ska påskyndas. Orsaken är att frågan är otroligt angelägen med tanke på hur många som i dag lider. Det är 15 procents dödlighet bland dem som är aktuella för skuldsanering och 0,46 procents dödlighet i samma åldersgrupp bland människor som inte är aktuella för skuldsanering. Redan detta visar att det är viktigt att ta tag i det här.
Det fanns många bra förslag i Jan Ertsborns utredning. Det fanns egentligen ingen anledning till att detta inte skulle ha trätt i kraft redan 2009. Jag tycker att det är extra angeläget att regeringen tar tag i frågan med tanke på det. Om man ska tala klarspråk har frågan legat i långbänk hos regeringen på grund av att Beatrice Ask inte prioriterar frågan. Egentligen finns det en majoritet i riksdagen för att genomföra detta.
Snabba upp processen med utredningen, som jag tyvärr tror mest handlar om att försöka gömma undan frågan ytterligare ett tag! Se till så att det blir ett förslag som läggs på riksdagens bord före valet så att vi åtminstone kan få det under mandatperioden!
Jag yrkar alltså bifall till reservationen om överskuldsättning. Vi anser att vi ska trycka ännu mer på kreditmarknaden och reglera den, för det är här många av problemen finns. Det handlar om lagstiftning för att människor ska klara sina krediter. Det gäller att skapa ett ekonomiskt och socialt hållbart kreditsystem som gör det möjligt även för folk som redan har hamnat i skuldfällan att ta sig ur denna situation.
Avslutningsvis tycker vi att bilmålvakter är en jätteviktig fråga, men eftersom regeringen nu äntligen har kommit till skott efter tre år och gör något på området har vi ingen reservation angående detta. Men vi kommer givetvis att följa regeringens arbete noga, och när förslaget läggs på riksdagens bord kommer vi att återkomma om det är någonting vi tycker saknas.