Fru talman! Lennart Rohdin har frågat mig vad re-
geringen avser att göra för att se till att skadestånd vid
sexuella trakasserier på arbetsplatsen inte betraktas
som inkomst av tjänst och därmed beskattas.
Ideella skadestånd som saknar samband med
skattepliktig verksamhet är normalt skattefria. Om
skadeståndet har sin grund i ett anställningsförhållan-
de är det däremot enligt rådande praxis normalt skat-
tepliktig intäkt av tjänst. Enligt flera bestämmelser
inom arbetsrättens område skall en arbetsgivare betala
skadestånd till en arbetstagare om arbetsgivaren har
åsidosatt vissa av sina lagliga skyldigheter. Skade-
ståndet kan avse ersättning för ekonomisk skada och
ersättning för den kränkning som lagbrottet innebär.
Båda dessa slag av skadestånd till arbetstagaren är
normalt skattepliktig intäkt av tjänst för denne.
När det gäller sexuella trakasserier har riksdagen
nyligen beslutat om att i jämställdhetslagen
(1991:433) föra in en skadeståndssanktionerad skyl-
dighet för en arbetsgivare att vidta utredningsåtgärder
och andra åtgärder vid ett påstående om att sådana
trakasserier förekommer på arbetsplatsen. Om ar-
betsgivaren inte fullgör dessa skyldigheter skall ar-
betsgivaren betala skadestånd till arbetstagaren för
den kränkning som underlåtenheten innebär.
Enligt min mening fungerar nuvarande praxis i
fråga om beskattning av skadestånd som har sin grund
i anställningsförhållanden väl. Det finns inte heller
någon anledning att från beskattningssynpunkt särbe-
handla skadestånd som betalas ut på grund av sexuella
trakasserier på arbetsplatsen. Det är därför inte aktu-
ellt att vidta några åtgärder som syftar till att ändra
nuvarande beskattning av skadestånd som har sin
grund i anställningsförhållanden.