Fru talman! Min enkla synpunkt är att skattepoliti-
ken inte skall användas till att göra skillnad mellan
kvinnor som har anställning och kvinnor som inte har
anställning när det gäller hur samhället behandlar dem
när de har utsatts för sexuella trakasserier. Det skall
gälla även på skattepolitikens område.
Jag tror, eftersom jag har läst kvinnofridsproposi-
tionen och de ideologiska resonemangen där, att jäm-
ställdhetsministern i ett sådant här sammanhang skulle
konstatera att den här konflikten är ett uttryck för att
skattepolitiken hittills har formats huvudsakligen av
manliga strukturer och därför kanske bortser från de
här sakerna. De resonemang som regeringen för i den
propositionen ger anledning att också se över hur
skattelagstiftningen hanterar de här sakerna.
Jag är inte särskilt hoppfull. Vi får väl se om det är
den här regeringen eller en ny regering som kommer
att ta tag i de här problemen och göra någonting åt
stödet för de kvinnor som utsätts för sexuella trakas-
serier.