Fru talman! Jag är övertygad om att de flesta av
oss är överens om att det är viktigt, t.o.m. mycket
viktigt, att män som döms för sexualbrott under sin
fängelsetid verkligen får en adekvat behandling för
att man ska kunna undvika återfall för denna person.
En av möjligheterna är att ge en farmakologisk be-
handling i syfte att minska personens sexualdrift.
Inom kriminalvården har man som målsättning att
alla sexualbrottsdömda ska delta i det s.k. brottsrela-
terade programmet som ska vara direkt utformat för
personen. Alldeles för ofta är det som i många andra
fall väldigt fina planer, men i verkligheten är det
någonting annat. Det går alldeles för sakta att nå
denna självklara målsättning. Tyvärr ges det inte
heller i dag realistiska möjligheter att genomföra
redan uppsatta program.
Enligt Folkpartiet bör den sexualbrottsdömde
mycket mer frekvent än i dag få medicinsk behand-
ling, och då också självklart i kombination med tera-
pi. Det känns lite dumt att behöva säga det, men det
är faktiskt av avgörande vikt för brottslingen. Därför
är det så tragiskt att det fortfarande behövs en sådan
skärpning. Det är alltså av avgörande vikt för brotts-
lingen. Men det är också viktigt att påpeka att det är
av oerhörd vikt för brottsoffren och allmänheten i
övrigt. Det är därför, fru talman, som vi står bakom
reservation 2.
Reservation 3, som Folkpartiet också står bakom,
gäller permissioner. Riksrevisionsverket har där
granskat Kriminalvårdsstyrelsens sätt att sköta per-
missionsverksamheten. Som vi alla visste och har
märkt fanns det ett antal brister som Riksrevi-
sionsverket pekar på. Det gäller själva styrningen.
Man riktade också kritik mot den uppföljning som
sker.
Som så ofta i Sverige fattar man beslut, och sedan
är man dålig på att se hur det verkligen har blivit.
Även 1999 års permissionsutredning fann brister i det
dåvarande regelverket samt i den praktiska tillämp-
ningen. Utredningen ansåg att lagstiftningen på om-
rådet var tillfredsställande men att kriminalvårdens
föreskrifter borde arbetas om i vissa delar.
Den främsta kritiken som arbetsgruppen hade rör-
de den praktiska tillämpningen av regelverket samt
brister i den interna kontrollen och uppföljningen. Vi
i Folkpartiet menar emellertid att det inte räcker att se
över enbart tillämpningsföreskrifterna. Man måste
också se över de grundläggande reglerna på detta
område.
Till sist, fru talman, gäller det reservation 4, som
Folkpartiet också står bakom. Det gäller kostnader för
utvisades hemresor. Jag behöver inte bli särskilt lång-
varig i den delen. Det är bara att konstatera att det är
stötande att kriminalvården inte har befogenheter att
utan den intagnes samtycke betala med kvarhållna
medel för att täcka kostnaderna för hans hemresa. Det
är beklagligt att det inte har blivit en majoritet för det.
Därför står Folkpartiet bakom reservationen. Vi me-
nar att regeringen bör ges i uppdrag att komma med
en lagändring, och det ganska omgående.
Folkpartiet står alltså bakom reservationerna 2, 3
och 4, men yrkar bifall endast till reservation 4.