Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Kriminalvårdsfrågor

GUNNEL WALLIN (c), 2001-03-08 (riksmöte 2000/01).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Vi har nu gått över till kriminal-

vårdsmotioner. Kriminalvården är ju ett område inom

rättsväsendet som har utarmats ganska mycket den

senaste tiden. Man är verkligen i behov av ytterligare

resurser för att se till att det inte skapas en sväng-

dörrsmentalitet, utan att vi kan förhindra återfall i

brott. Samtidigt ser vi att behoven ökar kraftigt. Det

finns ett stort behov av platser. I åtminstone hela

södra Sverige är det fullt på anstalterna, i häkten och i

arrestlokaler. Man öppnar extra utrymmen, men det

räcker ändå inte till.

Detta förorsakar många extra transportkostnader

och belastningar i övriga delar av rättsväsendet.

Jag ska ta upp några punkter med anledning av de

motioner som behandlas i betänkandet. Jag yrkar

bifall till reservation nr 2, och jag står naturligtvis

också bakom de särskilda yttranden som jag har skri-

vit under.

De sexualbrottsdömda har redan berörts här, och

Ingemar Vänerlöv gjorde en bra utläggning i den

frågan. Jag håller med om att det är oerhört viktigt

med en balans mellan att ge allmänheten ett skydd

och möjligheterna att rehabilitera den som dömts för

sexualbrott. Det har pågått olika behandlings- och

rehabiliteringsinsatser, men när personalen har sviktat

har man inte kunnat följa upp dessa viktiga insatser.

Det är visserligen inte många som återfaller i sex-

ualbrott, men de som gör det skapar en väldig oro och

en stor upprördhet bland allmänheten. Det är därför

oerhört viktigt att komma fram till alla möjliga for-

mer av rehabilitering för att motverka detta. Jag in-

stämmer med Ingemar i att det är svåra avgöranden

som måste ske. Jag tycker ändå att det är värdefullt

att man ger regeringen i uppdrag att utreda frågan om

farmakologisk behandling.

Vad gäller permissioner vill jag säga att permis-

sionssystemet måste vara långsiktigt. Man får inte

plötsligt i panik på grund av att något har hänt dra till

bromsen. Det är ingen betjänt av. Vi får enligt min

åsikt inte heller styras av medier, utan det måste fattas

väl avvägda beslut som bygger på en balans mellan å

ena sidan samhällets skyddsintresse och å andra sidan

den intagnes behov av rehabilitering.

Däremot är det viktigt att man har en ständig upp-

följning av permissionerna, så att de regler som finns

efterföljs. Vad som hade hänt var att man inte hade

haft denna kontinuerliga uppföljning och att det

plötsligt hade gått slentrian i verksamheten. När man

slog till visade det sig att mycket behövde göras. Jag

tycker inte att det finns skäl att se över permissions-

systemet men däremot att ständigt följa upp detta.

Det pågår en utredning om psykiskt störda lag-

överträdare som jag har förmånen att arbeta i. Även

på detta område ställs vi inför väldigt svåra övervä-

ganden. Kommitténs förslag kommer att vara klart i

slutet av året, och det är bra att det avvaktas. Men det

är också väldigt svåra avvägningar att göra.

Lekmannaövervakare är otroligt viktigt. Med tan-

ke på den ökade andel straff som avtjänas inom fri-

vårdens ram är det viktigt att det finns medborgare

som ställer upp som lekmannaövervakare. Samma

sak gäller för många andra ställen där det finns frivil-

liga samhällsmedborgare som ställer upp socialt.

De måste man kunna ge morötter på något sätt,

och man måste ställa upp med utbildning, handled-

ning och naturligtvis ersättning för utgifter. Man kan

inte bara se till ekonomisk ersättning. Jag tycker att

det är bra att man har höjt ersättningen till 400 kr.

Men man måste också se andra delar som är väldigt

viktiga. Vi har ett stort behov av lekmannaövervakare

även i framtiden.

När det gäller frågan om individuella behand-

lingsplaner är det verkligen bekymmersamt. När man

läser den BRÅ-rapport som kom under slutet av förra

blir man verkligen bekymrad. Detta är en del av

verktyget i rehabiliteringsarbetet. Enligt rapporten har

man inte i något fall gjort planerna enligt de formulär

som finns.

Om man inte har detta verktyg, hur ska man då

kunna gripa sig an rehabiliteringsarbetet och få en

sådan ändring att antalet återfall minskar så att man

kan vända kurvan? Det är otroligt viktigt att man gör

upp individuella planer och att de följs upp och an-

vänds just som ett redskap.

Det behövs mer än planer. Det behövs åtgärder för

att komma till rätta med detta, och det behövs resur-

ser. Det tar tid att göra upp planerna och att följa upp

dem. Kriminalvården har, som jag sade tidigare,

verkligen utarmats på resurser.

Viljan och kunskapen finns hos en stor del av per-

sonalen. Man ska vara rädd om den personal man har,

eftersom det är mycket svårt att anställa ny personal.

Men då måste man också ge redskapen och ge möj-

ligheten att hantera detta.

Fru talman! Det finns många goda initiativ inom

kriminalvården som kan utvecklas till en god, effektiv

rehabilitering för att på detta sätt minska återfallen.

Men det måste finnas resurser för att klara av det.

Debatten

Hämtad sida: 27

27 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

GUNNEL WALLIN (c): Kriminalvårdsfrågor (2001-03-08) — PRESS0