Herr talman! Ja, det må jag säga - det var en rejäl salva mot regeringen! Jag undrar hur det egentligen går för Vänsterpartiet i samarbetet med regeringen. Det var ju väldigt många krav som kom fram här som inte har blivit tillgodosedda. Det måste vara otroligt negativt och svårt för Vänsterpartiet.
I mitt anförande nämnde jag rätten till heltid. Varför är intresset noll hos regeringen om ni ligger på så hårt? Hur jobbar ni egentligen, om det nu är så att både facket och Vänsterpartiet är helt överens om att det borde finnas en lagstiftning?
Jag skulle säga att det är mycket retorik men lite verkstad när det gäller Vänsterpartiet. Så låter det i alla fall när man lyssnar.
Vilka kraftfulla krav har ni verkligen ställt? Hur hotar ni? Vad säger regeringen till er? Säger regeringen att man inte är intresserad? Säger man att ni ska komma tillbaka om några år? Hur låter det?
Problemet med de osäkra anställningarna, som Ali Esbati tog upp i sitt anförande, är värst i den offentliga sektorn. Vad jag vet är Vänsterpartiet med och både styr och stöttar styret i kommuner och landsting där det finns massor av kvinnor med osäkra anställningar. Jag tror inte att det heter sms-jobb; jag tror inte att de ligger med telefonen under kudden. Men väldigt många kallas in och behandlas ibland ganska illa, kan vi tycka - det kan jag hålla med om.
Men varför blir det då ingen förbättring? Vi har ju en rödgrön regering! Vad är det som sker? Vad gör Vänsterpartiet?
Det finns även mycket som ska bort, enligt Vänsterpartiet. Vad har ni gjort för att se till att blir en förändring? Vi ser inte ett enda förslag i denna kammare. Vi ser inte en enda proposition på arbetsrättsområdet - det händer ingenting.