Herr talman! Jag tackar Désirée Pethrus för frågorna.
Vi har trygghet och flexibilitet på den svenska arbetsmarknaden. Jag tror att vi är många som ibland möter människor som anser att vi har alltför stor flexibilitet på arbetsmarknaden för arbetsgivaren, som ska bestämma om det behöver tas in folk under dagen eller inte, men väldigt lite flexibilitet för den som har satt mycket högt ljud på mobiltelefonen för att bli väckt tidigt på morgonen när det eventuellt kommer ett sms från arbetsgivaren med erbjudande om att jobba. Skulle man då råka missa sms:et eller inte kunna jobba den dagen - man kan ha någonting annat att göra även när man är arbetslös, till exempel inbokade möten - vet man att man riskerar att helt bli struken från den lista med sms-nummer som arbetsgivaren tänker höra av sig till nästa dag. Vissa kallar det för flexibilitet. Jag kallar det för otrygghet. Och jag skulle gärna se att vi hade fler trygga människor, precis som jag sa.
Jag är riksdagsledamot, precis som Désirée Pethrus. Vi ägnar oss åt lagstiftning i den här kammaren. När det gäller arbetsrätten är det, precis som jag sa i mitt huvudanförande, viktigt att vi har en stark grund som är lagstiftad. Sedan kommer parterna överens i de frågor där de kan. Det är inte min roll att recensera vad som står i olika kollektivavtal, även om man gärna skulle vilja göra det ibland. Lika lite tänker jag recensera det första utkast till förslag som man nu har kommit fram till för att förhandla med Svenskt Näringsliv om. Om parterna kommer överens kommer inte jag att vara där och peta, vilket jag inte heller gör i andra frågor där de kommer överens, för det är det den svenska modellen bygger på.