Herr talman! Man kan säga att oppositionen här negligerades. De rödgröna tittar på våra förslag men säger att det i princip inte behövs några förändringar på arbetsmarknaden över huvud taget.
Jag tycker att det är bra att Socialdemokraterna tar upp frågan om trygghet. Vi vill också ha det som inom EU kallas flexicurity. På arbetsmarknaden måste det finnas både flexibilitet och trygghet. Man ska som arbetstagare veta vad som gäller. Man ska kunna känna sig trygg på sitt arbete. Vi vet att många gånger är detta också en förutsättning för att man ska kunna få lån och annat. Så visst eftersträvar även vi detta. Jag tror att en majoritet av kammaren står bakom den svenska arbetsmarknadsmodellen om att arbetsmarknadens parter ska ha stort inflytande.
De här olika förslagen från oppositionen ser Socialdemokraterna och Helén Pettersson som varningslampor. Men då skulle jag vilja fråga: Tycker hon inte att LO:s förslag, som kom häromdagen, bekräftar att det finns ett behov av varningslampor nu och att vi är i en extraordinär situation? Det kom 160 000 personer bara under 2015. Snart har de fått sina besked om uppehållstillstånd och ska in i arbete. Många av dem har inte gymnasieutbildning. Varför går LO ut med ett sådant här förslag, tror Helén Pettersson?
Ändå står Socialdemokraterna här och säger att det inte finns behov av förändringar på arbetsmarknaden, att trösklarna inte behöver sänkas, att det inte behövs lägre ingångslöner och att det inte behövs någon typ av introduktionsanställningar, som Kristdemokraterna föreslår. Vilket är då det alternativ Socialdemokraterna har när vi nu står inför en extraordinär situation?