Herr talman! Det var många vackra ord, Helén Pettersson. Arbetsrättens lov sjöngs när Socialdemokraterna var uppe i talarstolen. Och det är bra. Mycket är bra på svensk arbetsmarknad. Det tycker vi också. Men så lät det inte riktigt före valet. Då sa Socialdemokraterna inte att allt var gjort, att maktbalansen var god och att regelverket var perfekt. Det var tvärtom. Det var otroligt mycket som var fel. Allmän visstid skulle minsann bort. Det var det många som lovade av er som sitter i den här kammaren. Rätt till heltid skulle det bli om inte arbetsmarknadens parter fixade detta.
Hur har det då gått? Mandatperioden är inte slut än, men nu verkar det som att det mesta är väldigt bra. Det är bara i Vänsterpartiet man inte är nöjd. Det är de som tar upp de krav som ni hade före valet.
Ni har makten att förändra. Om allt var så väldigt dåligt före valet, varför kommer ni inte med ett enda förslag nu? Våra förslag kanske inte var så dåliga i själva verket. När nu Vänsterpartiet föreslår det som ni själva tidigare föreslog avstyrker ni de motionerna. Det är ingenting ni tar upp och går vidare med.
En sak erkänner Helén Pettersson att det är problem med, och det är arbetslösheten. Men några förändringar ska i det här läget inte göras, säger hon. Det är ett intressant uttalande som jag ska spara. Ni är alltså nöjda med hur det är. Det behövs inga förändringar någonstans.
Att sedan höra om sänkta trösklar som varningslampor blir lite märkligt. Det är klart att allt måste göras för att få fler i jobb. Det är där hindren finns. Varför får inte människor jobb? Varför råder bland nyanlända i Sverige en hög arbetslöshet som dessutom växer? Det är klart att det måste tas bort trösklar och hinder där.
Det var många vackra ord. Jag skulle vilja höra hur det kunde svänga så.