Fru talman! För oss liberaler är den fria konkur-
rensen grundbulten för trafikpolitiken. Vi anser att
den enskildes val av transportslag bäst tillgodoses
med fri konkurrens. Detta gäller även för den som
skall leverera gods. Med fri konkurrens inom alla
transportslag kan vi bäst uppnå en hållbar utveckling
och ökad tillväxt. Trafiksektorn kännetecknas tyvärr
fortfarande av alltför många regleringar och mono-
polbildningar. Även om vi kan konstatera att det har
blivit bättre och att det går åt rätt håll, går det för
sakta.
Folkpartiet vill främja konkurrens mellan olika fö-
retag för att konsumenternas behov skall tillgodoses
till rimliga priser. Som det ser ut i dag är priserna
inom många transportgrenar, framför allt tåg och
flyg, alltför höga eftersom konkurrensen är eftersatt
på grund av monopolliknande situationer. Dessa höga
priser inskränker allvarligt den enskildes möjligheter
att kunna resa och transportera varor.
Transport och kommunikation är nödvändiga in-
gredienser i all ekonomisk aktivitet. Konkurrenskraf-
ten inom landet, och därmed ökad och tryggad syssel-
sättning, och hänsyn till miljön förutsätter både ökan-
de och mer miljöanpassade transporter. För enskilda
människors välfärd är goda kommunikationer avgö-
rande. Människans möjlighet till rörlighet är ett vä-
sentligt inslag för god livskvalitet och en grundförut-
sättning för att vardagslivet skall kunna fungera.
Tillgång till bra kommunikationer underlättar ar-
betspendling och ökar därmed möjligheten för männi-
skor att bo där de vill och jobba där det finns gott om
jobb.
De nyss färdigställda Svealands- och Mälarbanor-
na samt de s.k. västtågen mellan Göteborg och Skara-
borg är bra exempel på att utbyggda kommunikatio-
ner ökar möjligheterna till pendling, vilket givetvis
avlastar våra vägar och hjälper till så att miljön blir
bättre.
En väl utformad trafikpolitik är därmed av allra
högsta regionalpolitiska betydelse.
Fru talman! Folkpartiet delar den av regeringen
tidigare uppställda och av riksdagen beslutade s.k.
nollvisionen, som innebär att ingen skall i möjligaste
mån dödas eller skadas i trafiken. Denna fråga har
diskuterats i utskottet och har väl beskrivits i trafikut-
skottets betänkande TU9.
All trafik påverkar miljön. Under många decenni-
er har det i olika ordalag talats om att trafiken skall
bära sina samhällsekonomiska kostnader, dvs. betala
sina miljökostnader, olyckskostnader och trängsel-
kostnader. Denna grundprincip har formulerats på
olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års trafikpolitiska
beslut, samt även efter den senaste kommunikations-
utredningen. Även om stora förbättringar har före-
kommit kan fortfarande mycket göras, och detta bör
uppmärksammas tydligare av regering och ansvarigt
departement.
I samband med den trafikpolitiska propositionen
våren 1988 beslöt riksdagen om olika transportpoli-
tiska principer.
En av dessa principer är valfrihet. Det låter vis-
serligen bra att det är de enskilda människorna och
företagen som skall välja hur de organiserar sina
transporter. Vi vill emellertid påpeka att sådant tän-
kande måste kombineras med en avreglering och fri
konkurrens för att principen skall kunna genomföras
och ge den effekt som regeringen påstår sig vilja och
som Folkpartiet länge har eftersökt.
Vi vill rensa i floran av administrativa regleringar
och låta transportbesluten ske i decentraliserade och
marknadsmässiga former. Då måste staten ta sitt
ansvar för att skapa rättvisa konkurrensvillkor.
Den allra största andelen av transporter är godstra-
fiken. Varje dag transporteras stora mängder gods på
våra vägar, på järnvägen, i luften och till sjöss. Rege-
ringen måste noga följa utvecklingen och se hur kon-
kurrensen fungerar inom och mellan alla våra olika
transportslag. Det måste man göra så att de som nytt-
jar något transportslag för godstransporter i verklig-
heten också ur kostnadssynpunkt har frihet att nyttja
det transportslag som är mest ändamålsenligt och som
är det billigaste alternativet.
Fru talman! Åtta av tio persontransporter företas i
privatbilar. Därför är det viktigt att bilarna utvecklas
så att miljöpåverkan minskar snabbt. Mycket har
gjorts, men tillverkarna behöver göra ytterligare för
att främja utvecklingen på området.
Trots att bilar påverkar miljön i negativ riktning är
bilen oumbärlig i dagens samhälle. Bilen kommer att
vara det viktigaste transportsättet för en stor del av
resorna och godstransporterna också i framtiden. En
bil innebär en stor frihet för många människor och
landsvägstransporter av människor och gods. Bilen är
ofta det enda realistiska alternativet i stora delar av
landet med gles befolkning.
Folkpartiet anser att en fortsatt avreglering av
järnvägstrafiken medför stora fördelar. Konkurrens
gynnar kunder och på sikt järnvägens modernisering
och attraktionskraft.
Erfarenheterna hittills av konkurrensen vid
länstrafikhuvudmännens upphandling är att trafik-
kostnaderna kunnat sänkas avsevärt till nytta för såväl
skattebetalarna som resenärerna.
Nya operatörer har också kunnat etablera sig och
ett stelt monopolsystem har kunnat ersättas med
flexiblare och modernare företagsformer. Denna
företagsform bör kunna utvecklas i ännu högre grad
inom järnvägssektorn.
Riksdagen fattade på initiativ av den borgerliga
regeringen ett beslut om avreglering av järnvägstrafi-
ken våren 1994. Dessvärre har Socialdemokraterna
efter sitt maktövertagande hösten 1994 inte haft mod
att genomföra detta beslut, främst av ideologiska skäl.
Vad gäller luftfarten följer passagerarutvecklingen
i stora drag konjunkturutvecklingen. Vid högkon-
junktur ökar flygtrafiken, medan den minskar vid
lågkonjunktur.
Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet
var med om att vara pådrivande för har ökat flygets
attraktionskraft. Dessvärre har konkurrensen inte
fungerat tillräckligt bra. SAS har fortfarande en allt-
för dominerande ställning på många sträckor i inri-
kestrafiken och utrikestrafiken. Detta har lett till att
biljettpriserna är orimligt höga på de sträckor där man
inte har konkurrens jämfört med konkurrensutsatta
sträckor. Detta drabbar i första hand resenärerna på
just dessa sträckor på ett orimligt sätt.
Samhället behöver av många skäl ett väl funge-
rande vägnät, och det är med fasa man ser hur det
svenska vägnätet förfaller och att nybyggnation sena-
reläggs. Det är oansvarigt av regering och departe-
ment att inte låta Vägverket fortsätta de nybyggnatio-
ner och planeringar man håller på med. I stället sena-
reläggs dessa upp till två tre år. Som exempel kan
nämnas E 6, E 18, E 4, riksväg 45 och 44.
Detta är inte att satsa på en nollvision i trafiken på
våra vägar utan att i panik ändra beslut efter hand
som en besvärande situation uppstår.
Även det enskilda vägnätet har en stor betydelse
för näringslivet och för människors möjlighet till
bosättning och utkomst.
Fru talman! Utskottet har skrivit i betänkandet att
det övergripande målet är att säkerställa en samhälls-
ekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transport-
försörjning för Sveriges invånare och näringslivet i
vårt land. Utskottet har också ett antal delmål enligt
följande:
· ett tillgängligt transportsystem
· en hög transportkvalitet
· en säker trafik
· en god miljö
· en positiv regional utveckling
Låt oss nu gemensamt ta ansvar för att dessa mål
och delmål verkligen kommer till stånd och att detta
skall gälla för hela vårt land och dess befolkning.
Jag yrkar inte bifall till någon av reservationerna,
men vi står givetvis bakom de reservationer som vi är
med på.