Fru talman! Transportpolitik - vilket tråkigt ord.
Vem bryr sig om transportpolitiken? Ja, vem bryr sig
om bussen kommer i tid? Vem bryr sig om att kunna
flyga på en charterresa någon gång till varmare län-
der? Vem bryr sig om att affären hemmavid kan sälja
bananer, apelsiner och kiwifrukter? Vem bryr sig om
att kunna ta bilen till farmor och farfar och hälsa på?
Svaret är naturligtvis: Vi bryr oss alla! Det är detta
som transportpolitiken handlar om: att underlätta
livet, att kunna bo var man önskar, att öka landets
tillväxt och människornas välfärd.
Transporterna har naturligtvis en baksida: mil-
jöpåverkan. Det är av yttersta vikt att riksdagen som
Sveriges högsta beslutande församling tar detta på
allvar och pekar ut riktningen mot en minskad miljö-
belastning genom lagstiftning och genom olika andra
beslut. Vi har här motionerat om att främja cykeln
som ett miljövänligt transportmedel, att införa miljö-
styrande vägavgifter i storstäderna, att uppmärksam-
ma forskningen kring klimatförändringar, att ta fram
en strategi för hur hälften av Sveriges bilar år 2010
skall kunna drivas av annat än fossila bränslen.
Fru talman! Det är glädjande att det händer något
på området. Peugeot tar nu fram en ny dieselmotor
som fångar upp även de små partiklarna i avgaserna.
Detta är revolutionerande för dieselmotorns påverkan
på människa och miljö. Mercedes satsar på bränsle-
celler, och Volvo har tillsammans med Ford uttalat en
stark vilja att göra stora miljöförbättringar på sina
bilar. Detta är bara några exempel på bilbranschens
nya sätt att tänka. Det är därför förvånande att endast
fyra av partierna i utskottet vill driva på om utfasning
av fossila bränslen. Kristdemokraterna, Centerpartiet,
Folkpartiet och Vänsterpartiet har nödgats till en
gemensam reservation om detta. Att Socialdemokra-
terna väljer att lunka på i den gamla vanliga takten är
inte förvånande, men att Miljöpartiet inte sluter upp
bakom denna linje är minst sagt häpnadsväckande!
Kristdemokraterna står bakom de transportpolitis-
ka målen som riksdagen beslutade om 1998. Men vi
ifrågasätter om den nuvarande transportpolitiken
lever upp till målen.
- Tillgängligheten för handikappade inom kollek-
tivtrafiken är inte bra.
- Säkerheten på vägarna är inte den bästa.
- Transportpolitiken skall också syfta till en positiv
regional utveckling. Här fattas en hel del för att nå
detta mål.
Fru talman! Vi är alltså överens om målen. Men
vi tycker att den transportpolitik som regeringen för
är för långsam. En ökad avreglering måste ske. Det
innebär inte man skall negligera de eventuella nack-
delar som kan finnas med en avreglering. Ta t.ex.
bussförarnas situation. Bussförarstrejken fick oss alla
att vakna över de dåliga arbetsförhållanden man kan
ha och att detta riskerar gå ut över säkerheten. Här får
landstings-, kommun- och länstrafikpolitiker ta på sig
ett ansvar att ställa högre krav på kvalitet och säker-
het när det gäller förarnas miljö. Även om det kostar
en krona extra.
Exempel på vad som bör avregleras snabbare är
trafikverkens produktionsorganisationer. Banverkets
och Vägverkets produktionsenheter bör bolagiseras
och privatiseras. Då först uppstår en riktig konkur-
renssituation. Då invänder säkerligen någon att det
riskerar bli sämre underhåll om priserna pressas. Vi
anser dock att det är trafikverkens ansvar att ställa
höga krav på kvalitet och säkerhet gentemot alla
entreprenörer. När det gäller SJ är vi för en bolagise-
ring, men vi tror inte att tiden är mogen ännu. Därför
kan vi inte stödja Moderaternas och Folkpartiets
reservation nr 11.
Fru talman! Hur skall Sverige, som är ett avlångt
land med en liten befolkning, kunna ha råd med bra
och trafiksäkra vägar, moderna järnvägar samt övrig
infrastruktur för luftfart, sjöfart och telekommunika-
tioner? Planering av infrastruktur är långsiktig och
kräver att inte regering och riksdag ändrar i förutsätt-
ningarna hela tiden. Med variationer i statsbudgeten
kommer projekt att planeras, påbörjas och avslutas
eller uppskjutas allteftersom pengar skjuts till eller
dras ifrån. Detta är inte tillfredsställande för någon.
Det är därför som vi i motion T338 vill påskynda att
det utvecklas nya finansieringsformer för infrastruk-
turen där inslag av privat drift och risktagande finns
med.
Socialdemokraterna nöjer sig tydligen med den
fart som regeringen håller på detta område, men vi
vill gå fortare fram. Därför reserverar vi oss enligt
reservation 7.
Vi är dock glada för att utskottet delar den upp-
fattning som framkommer i motion T7 om en sam-
ordnad och fullständig redovisning av pågående och
planerade investeringar i trafikinfrastruktur oberoen-
de av finansieringssätt. Det torde vara en självklarhet.
Fru talman! Slutligen vill jag nämna något om
internationella förbindelser. Som riksdagsledamot
från sydöstra hörnet av Sverige kan jag konstatera att
kontakterna över Östersjön mot Tyskland, Polen,
Litauen, Lettland och Estland ökat kraftigt sedan
Berlinmurens fall för tio år sedan. Trots detta verkar
inte vare sig regeringen eller trafikverken vara villiga
att tänka i nya banor när man planerar infrastruktur.
Vi skriver därför i reservation 6: "regeringen bör
därför inom ramen för den fortsatta planeringen av
trafikens infrastruktur verka för en utveckling av
effektiva transportförbindelser från sydöstra Sverige
till Central- och Östeuropa." Vad som händer med
transporterna genom Skåne när Öresundsbron öppnar
kan vi bara spekulera om. Vi behöver fler portar mot
Europa.
Fru talman! Jag står bakom alla kristdemokrater-
nas reservationer, men för att vinna tid väljer jag att
yrka bifall endast till reservation nr 7.