Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till
reservationerna 4 och 19.
För tids vinnande håller jag mitt anförande kort
och hänvisar i övrigt till de av oss lagda motionerna
som behandlas i betänkandet.
Jag anser att den nya transportpolitiken från år
1998 grundas på miljömål som är helt otillräckliga för
att nå målet om ett långsiktigt hållbart samhälle.
Miljöpartiets politik innehåller ett väl avvägt styrme-
delspaket som leder till en successiv höjning av ener-
gi- och miljörelaterade skatter och avgifter det när-
maste decenniet inom ramen för en skatteväxling.
Jag anser vidare att regeringen bör reglera andra
myndigheters skyldighet att vidtala rådet för jäm-
ställdhetsfrågor inom kommunikationssektorn och
precisera hur rådet skall delta i beslutsprocessen. Det
finns annars en överhängande risk att rådet blir verk-
ningslöst. Det är också angeläget att ett barnperspek-
tiv tillämpas i fråga om infrastruktursatsningar och
telefrågor samt vid arbetet med kollektivtrafik och
trafiksäkerhet.
Som framhålls i en av motionerna utbetalar EU
varje år miljardbelopp i industristöd till flygbolag och
bilindustrin. EU har dessutom gravt försvårat en
verklig omläggning av infrastrukturen. Regeringen
bör därför arbeta för att EU:s infrastruktursatsning
stegvis riktas mot trafikslag som kan bidra till att
minska växthuseffekterna och för att subventionerna
till bil- och flygindustrin skyndsamt avvecklas.
Vi kräver också att riksdagen tar sitt ansvar och
griper in i utbyggnaden av Stockholmsregionens
trafiklösningar. Den nuvarande miljardrullningen på
otidsenliga vägbyggen måste upphöra.