Fru talman! Låt mig först slå fast att inget barn,
ingen ungdom och ingen elev ska gå till skolan och
känna sig otrygg. Det är vi vuxna som har ansvar för
att våra barn och unga ska må bra. Vi kan aldrig
skylla ifrån oss det ansvaret.
Precis som Erling Wälivaara tog upp finns det
många skolor som fungerar bra. Men vi får också
anmälningar via Skolverket och vi läser via medierna
om fall där vuxna inte har sett eller inte har lyssnat på
barn som har farit illa. Därför måste arbetet ständigt
pågå.
Jag startade 1999 arbetet med det s.k. värde-
grundsåret - ett år fyllt av olika former av insatser,
med konferenser, seminarier och samtal om värde-
ringar och om hur vi är mot varandra. Vi har inrättat
våra s.k. värdegrundscenter vid universiteten. De ska
finnas framöver och alltid kunna bistå personal i
skolorna i arbetet med hur man möter konflikter och
hur man arbetar förebyggande.
Nu har vi kommit till steget med den kampanj
som vi har gett namnet Tillsammans. Vi har använt
just ordet tillsammans, för vi ser att även om denna
kampanj kommer att vara riktad till skolan så är det
allas vår uppgift att motverka mobbning - oavsett var
vi befinner oss. Det kan vara i de politiska partierna,
på en arbetsplats där föräldrarna arbetar eller i andra
organisationer. Vi ser mycket positivt på att också
andra ställer upp och stöttar denna kampanj genom att
bära en symbol som visar att man stöttar detta och tar
avstånd från alla former av kränkande behandling.
Tillsammans tror jag alltså att vi kan nå ett bättre
resultat.
Ulf Nilsson tog upp det som vi svarade på i inter-
pellationen när det gäller vad som åligger rektor när
ett barn inte kommer till skolan och inte vill gå dit.
Eftersom Ulf Nilsson tog upp ett konkret fall har vi
tittat på var bristerna låg. Givetvis ska man inte stan-
na hemma för att man är mobbad, men det som vi
ville markera här är att om situationen är sådan så har
ändå rektor ansvaret. Inget barn får lämnas i sticket.
Vi har skolplikten - man har rätten till sin undervis-
ning. Men återigen: Självfallet ska man inte behöva
vara hemma av den här anledningen!
Det är bra att man kan konstatera att Skolverket
klart och tydligt har riktat kritik i alla avseenden mot
skola och kommuner osv. När det gäller denna typ av
ärenden vet jag också att Skolverket fullföljer det hela
till dess att man har sett att skolan och även kommu-
nen har sett till att det blir en rättelse och har åstad-
kommit en bra situation för de elever som är berörda.
Ulf Nilsson tog också upp detta med att flytta på
mobbarna. Jag följer som sagt noggrant alla de ären-
den som är anmälda från Skolverket och de som jag
läser om i medierna. Vi tar kontakter och vi tar reda
på vad som ligger bakom.
Jag kan inte gå in på enskilda fall, men jag kan
säga till Ulf Nilsson att även det som har synts i me-
dierna faktiskt handlar om elever som har varit flytta-
de till en annan skola och sedan gått tillbaka till den
skola som de var flyttade från och där fortsatt med
mobbningen. Det är alltså ingen lösning att flytta på
dem - de hittar tillbaka. Flyttning kan ske när man
inte hittar någon annan lösning. Det medger också
skollagen. Men jag vill ändå upprepa att i de fall som
har nämnts i medierna finns elever som man tidigare
hade flyttat på. De har sedan gått tillbaka och fortsatt
mobbningen. Det är ingen lösning.
Däremot är vi helt överens om att arbeta förebyg-
gande. Ska vi se det långsiktiga resultatet får vi aldrig
glömma att ständigt upprepa detta och att tala om
värderingar.