Herr talman! Jag vill börja med det som Inger Se-
gelström sade, att det saknas en miljökonsekvensut-
redning i Vägtullsutredningen som vi nu diskuterar.
Det ligger mycket i det. Men Ingemar Skogö har ju
haft ett uppdrag som bygger på den förutsättning som
finns i Dennisuppgörelsen, vilken man i regionen har
varit överens om. Man kan inte begära att han skall
göra någonting annat än det som han faktiskt har fått i
uppdrag.
Det står i uppdraget att vägtullarna skall läggas på
en sådan nivå att intäkterna på goda grunder kan be-
räknas räcka till väginvesteringarna och vägtullssys-
temet enligt trafiköverenskommelsen i Stockholm
samt Dennis 2-överenskommelsen som träffades
1992. Dessutom skall pengarna räcka till informa-
tionsverksamhet m.m.
Utredningen bygger ju på att man skall konstruera
ett tullsystem som i första hand handlar om att få in
pengar. Det är utgångspunkten. Om det är bra eller
dåligt är något som man kanske kan ha synpunkter på.
Men man har också sagt, litet grand som att kasta in
jästen efter degen, att man också skall se vad man kan
göra för att få miljöstyrning när det gäller biltullarna.
Men grunden är att man skall få in 2 miljarder kronor
för att i princip finansiera Ringleden och Öster- och
Västerlederna. Detta blir ett pedagogiskt problem när
man sedan också skall se vad man kan göra åt miljön,
för här uppstår en konflikt. Detta tror jag att vi alla är
helt överens om.
Men när vi i framtiden skall se på bilagvgiftssys-
tem tycker jag att det är viktigt att använda dessa som
ett styrmedel för en bättre miljö. Okej, då kan man
säga: Varför inte skippa Skogös utredning helt och
hållet och börja om på nytt?
Då kommer vi in på det som Jan Sandberg säger,
att hela Dennispaketet - man kan tycka att det är bra
eller dåligt - faktiskt är en helhet. Allting förutsätter
vartannat. Kollektivtrafiksatsningarna, väglederna och
vägtullarna förutsätter varandra. Det är oerhört svårt
att införa innerstadszoner utan att bygga ut vägleder-
na. Om man skall införa innerstadszoner måste man
ha någonstans att leda trafiken.
Att förbättra kollektivtrafiken är också oerhört
viktigt för resenärerna. Det är också viktigt för kol-
lektivtrafiken i innerstaden att man där kan minska
den övriga trafiken för att ge plats åt bussarna.
Börjar man att dra i en tåt i Dennispaketet, kracke-
leras lätt hela paketet. Jag kan inte som kommunika-
tionsminister ta på mitt ansvar att vara den som drar i
någon tåt så att hela detta system faller ihop, för då
faller hela målet. Vad man möjligtvis kan göra är att
förskjuta tidplanen något.
Ett av problemen med Dennispaketet är just att
man har diskuterat vägutbyggnader och trafikleder
medan kollektivtrafikutbyggnaden har diskuterats
väldigt litet. Då är det inte alls konstigt att det är så
svårt att få acceptans för det hela.
Jag tror att vi alla skulle behöva påminna oss om
anledningen till att man från början började diskutera
en sammanhållen uppgörelse om vägar och kollektiv-
trafik, nämligen att man ville förbättra trafiksituatio-
nen i Stockholmsregionen. Landstinget och kommu-
nerna har under 15-20 år i stort sett suttit och kastat
papperstussar på varandra. Det handlar naturligtvis i
hög grad om en kompromiss. Jag delar Lennart
Fremlings uppfattning att detta är en kompromisspro-
dukt. I och med att det är en kompromissprodukt finns
det mindre bra delar i den utifrån vars och ens av våra
utgångspunkter.
Vad kan man då göra åt detta? Ja, det vi som re-
presenterar riksdagen och regeringen har att göra är
att leva upp till de beslut som riksdagen har fattat och
som regeringen har föreslagit riksdagen. Om regionen
och partierna i regionen skulle komma fram till nå-
gonting annat, skall vi naturligtvis diskutera detta.
Men som representanter för Sverige som nation kan
det aldrig bli vårt ansvar att förstöra Dennisuppgörel-
sen.