Herr talman! Jag vill också understryka att
regeringen medvetet, under hela mandatperioden,
har tagit pengar från innovationspolitiken. Det har
varit en medveten markering. Det första som
näringsministern gjorde när han tillträdde var att
markera att staten inte skulle syssla med
innovationspolitik. Sedan har han, och därmed
också riksdagsmajoriteten, successivt fått backa
närmare en normal näringspolitik. Men för att
rädda ansikten har regeringen inte kunnat driva en
så omfattande näringspolitik genom
Näringsdepartementet, utan den har bedrivit
politiken via Arbetsmarknadsdepartementet i
stället.
Kjell Ericsson glömde en viktig sak när han talade
om vad som fick saker och ting att rulla, nämligen
regeringens misslyckande med att bevara kronans
värde och en internationell konjunkturuppgång. Vi
har fått en lönesänkning på mellan 20 % och 40 % i
förhållande till viktiga konkurrentländer. Då är det
klart att hjulen i industrin börjar rulla.
När det gäller innovationscentrumet är det den
organisatoriska hemvisten som vi egentligen grälar
om. Den har varit omdebatterad i remissvaren och
i fackpressen. Jag är -- som jag sade i mitt
anförande -- av den uppfattningen att det är onödigt
att skapa ny byråkrati. Det är bättre att tukta den
byråkrati som man redan har.
Kjell Ericsson talade om förändringar och
förbättringar på riskkapitalsidan.
Utvecklingsbolagen har kommit dithän -- jag tror
att jag citerar Kjell Ericsson rätt nu -- att man
tillsätter styrelser m.m. Vi hade utvecklingsfonder
som fungerade. Vi hade en industrifond och
NUTEK som fungerade. Allt detta började ni röra
om i och omorganisera. Atle och Bure och de
mindre riskkapitalbolagen har inte medfört något
positivt ännu. Det är möjligt att de kommer att göra
det på sikt. Det vet vi inte. Men när riskkapitalet
behövdes som bäst i den djupaste
konjunktursvackan höll ni på att strukturera om
och skapa stiftelser och dela ut
löntagarfondspengar.