Herr talman! Vi börjar nu närma oss slutet på
denna mandatperiod. Det har varit en period som
har inneburit ett hårt arbete för att påbörja
återindustrialiseringen av Sverige.
Efter 1980-talets spekulationsekonomi, som ledde
till fastighetskriser, finanskriser, industrikriser samt
också den värsta arbetsmarknadskris som vi haft i
modern tid, har det varit en mödosam väg för att
återupprätta Sverige som en företagar- och
tillväxtnation. Det småföretagsprogram som togs
fram i regeringsdeklarationen 1991 börjar nu ge
resultat.
Mats Lindberg och jag har har fört ett antal
debatter under denna mandatperiod. I varje debatt
har Mats Lindberg ägnat sig åt att anklaga
regeringen för dess politik -- att den ingenting gör.
Men det har gjorts väldigt mycket, men det vill inte
Mats Lindberg veta av.
Jag skall berätta om några av de saker som har
gjorts. Framför allt handlar det om
småföretagsprogrammet, som består av en bättre
riskkapitalförsörjning, sänkta skatter och avgifter
och som innebär en förenkling av regelverk för
småföretagen, vilket i sin tur innebär underlättande
av nyetablering. Det förbättrar också
förutsättningarna för forskning och utbildning samt
Europafrågorna. Det främjar kvinnligt
företagande, utbildning och forskning samt
kompetenshöjande åtgärder. Detta är en del av det
som har gjorts.
Riskkapitalförsörjningen har varit en
utomordentligt viktig fråga under denna period,
inte minst på grund av bankernas stora problem
som har inneburit svårigheter för både den enskilde
och för företagare att kunna få erforderlig
finansiering. Det gäller inte minst företagare som
skall etablera sig eller expandera.
Därför är de medel som staten har tillhandahållit
när det gäller riskkapitalförsörjningen av
utomordentligt stor vikt. Industri- och
nyföretagarfonden har fått 2,4 miljarder, de olika
riskkapitalbolagen har fått 6,5 miljarder,
utvecklingsbolagen har fått 2,5 miljarder,
Teknikbrostiftelsen har fått 1 miljard. Detta var
några exempel. Det innebär faktiskt en tredubbling
under de senaste åren av det riskkapital som staten
har varit engagerad i.
Det finns delar av riskkapitalförsörjningen som det
har varit svårigheter med i början, men nu börjar
även den ta fart. Industri- och nyföretagarfonden
har blivit en mycket uppskattad låneform bland
nyföretagarna.
Jag kan upplysningsvis nämna att finansutskottet
har föreslagit att ytterligare 50 miljoner kronor
skall tillföras Industri- och nyföretagarfonden för
att bl.a. främja kvinnors företagande.
Även riskkapitalbolagen börjar nu engagera sig i
olika småföretag. Utvecklingsfonderna kommer att
omvandlas till utvecklingsbolag med större tillgång
på riskkapital än tidigare. Detsamma gäller också
för Norrlandsfonden.
Av stor betydelse är också de skatter och avgifter
som sänkts för små- och egenföretagarna. Det rör
sig om cirka 14 miljarder kronor. Exempelvis har
kvittningsrätten mellan näringsverksamhet och
tjänst återinförts. Det har stor betydelse, inte minst
för uppfinnare och innovatörer.
Det som kanske är viktigast av allt är att bankerna
börjar tillfriskna. Visst finns det svårigheter ännu,
men det viktigaste är att relationerna mellan
företagare och banker börjar bli normala. Genom
den hårdnande konkurrensen inom bankvärlden
börjar läget lättna, och räntegapet börjar minska,
vilket är nödvändigt.
Härutöver har vi också fått en ny regionalpolitik,
som också ger ytterligare förstärkning av resurser
till olika projekt.
För att främja tillväxt och förnyelse är det viktigt
att stödja innovationer. Det verkar vi vara rörande
överens om. Därför är detta betänkande mycket
viktigt för arbetet med att återupprätta Sverige som
en företagar- och tillväxtnation.
Svenska uppfinnare och innovatörer har under
många år levt under knapphetens tecken. Det har
gjort att många svenska uppfinningar inte har
kunnat kommersialiseras här i landet. I stället har
många svenska uppfinningar sålts till andra länder
för bearbetning. Detta kommer vi inte att ha råd
med i fortsättningen.
Under förra året tog vi från näringsutskottet
initiativ till en utredning för att förbättra
möjligheterna för uppfinnare och innovatörer.
Regeringen tillsatte, som vi tidigare har hört, en
särskild utredare, professor Per-Åke Wedin. Han
fick i uppdrag att se över insatserna för att främja
innovationsverksamheten. Han föreslog bl.a.
inrättande av ett innovationscentrum samt
utveckling av den s.k. produktrådsverksamheten.
Vi har redan tidigare år behandlat anslagen till
NUTEK, vilka avsätts för
innovationsverksamheten. I det betänkandet
höjdes också anslaget med 5 miljoner kronor för att
just utveckla produktrådsverksamheten.
I betänkandet går vi vidare med förslag till en
kraftig satsning på ett innovationscentrum. Det är
bra. Jag hälsar de nya resurserna med
tillfredsställelse.
Vi vet hur svårt det är att ta steget från idé till
kommersialisering. Riskerna och kapitalinsatserna
överstiger många gånger både uppfinnarnas och
småföretagarnas förmåga. Det finns också behov
av rådgivning, utbildning och förmedling av
kontakter.
Det nya innovationscentrum, som kommer att
erhålla drygt 500 miljoner kronor från Fond 92--94,
skall förvaltas av en stiftelse. Det gör att man vid
Innovationscentrum kan arbeta på ett flexibelt sätt.
När det gäller bl.a. hur medlen skall fördelas under
de tio åren kan man mycket väl ta en större summa
i anspråk under det första året. Det är i och för sig
ganska naturligt att så sker, med tanke på det
ackumulerade behov som föreligger. En
utvärdering skall göras om fem år. Då får man se
om det finns ytterligare kapitalbehov.
Innovationscentrum skall syssla med
innovationsfrämjande åtgärder. Man skall ge
finansiering till projekt i tidiga skeden och ge råd
och stöd till uppfinnarna. Till dessa åtgärder skall
också räknas in annonsering, utställning och
uppfinnarpriser.
Regeringen har i budgetpropositionen också
uppdragit åt NUTEK att anordna en s.k.
innovationsvecka, utdela stipendier och
tillhandahålla undervisningsmaterial.
Jag anser självfallet att Innovationscentrum skall
stimulera till ytterligare samarbete mellan
produktråden och Svenska uppfinnareföreningen.
Jag anser också att Svenska uppfinnareföreningen
har en stor kompetens som bör tillvaratas i det
innovationsfrämjande arbetet.
Även produktrådens verksamhet är ett prioriterat
område hos de nya utvecklingsbolagen.
När det gäller beredning av ärenden är det viktigt
att påpeka att Innovationscentrum skall främja
både mångfald och kompetens. Stiftelsen skall
därför utnyttja både privata och offentliga organ
för att få den tekniska kompetens som är nödvändig
för ett ärendes behandling.
Sekretessfrågan måste lösas på ett godtagbart sätt,
när olika organ utnyttjas för beredningsinsatserna.
Genom att Innovationscentrum nu får en så bred
verksamhet är också kraven i Ny demokratis
motion tillgodosedda.
Jag kan upplysningsvis meddela att 25 miljoner
kronor har anslagits inom det regionalpolitiska
anslaget för tidig finansiering av teknikprojekt.
Socialdemokraterna säger i sin reservation nej till
inrättandet av Innovationscentrum. De säger också
nej till de 500 miljonerna från Fond 92--94. Jag
tycker att det är synd.
Genom inrättandet av Innovationscentrum och
genom tillförsel av medel ger vi ju uppfinnare och
innovatörer en bra chans att få hjälp med såväl
rådgivning som finansiering. Allt detta kan ske i
samarbete med NUTEK, utbildningsbolagen,
produktråden och Svenska uppfinnareföreningen.
Herr talman! Nivån på innovationsverksamheten är
beroende av såväl enskilda personers förmåga och
kompetens som ett klimat som främjar och
premierar kunskap, kreativitet och förnyelse.
Genom detta betänkande ger vi ytterligare ett
instrument för att skapa ett sådant klimat och för
att återupprätta Sverige som en företagar- och
industrination.
Om 1980-talet var spekulanternas årtionde, är det
nu dags för företagare, entreprenörer, uppfinnare
och innovatörer att få goda möjligheter i vårt land.
Det skapar både framtidshopp och framtidstro, och
det ger resurser till vår framtida välfärd.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets
hemställan och avslag på reservationerna.