Herr talman! Svensk utrikes- och säkerhetspolitisk är nu inne i ett mycket skälvande skede givet kalkylerade men ändå ökade risker under perioden fram till ett fullvärdigt medlemskap i Nato. Svensken kan i medierna dagligen ta del av allt längre och alltmer komplicerade kravlistor från Turkiet. En del av processen är helt enkelt öppna uppgifter, medan mer ingående och avancerade diskussioner naturligtvis förs i slutna rum där diplomatin förhoppningsvis ska värka ut fråga efter fråga.
Det står dock klart att vi på regeringssidan ser en rödgrön röra av partier med helt olika smak gällande hur Sverige ska bygga sin säkerhetspolitik tillsammans med andra framöver. Jag skulle därför vilja ställa frågan till utrikesministern: Vilken hållning och hurdan långsiktig trovärdighet kan vi förvänta oss från vänstersidan vid en valvinst för det oklara och löst sammansatta rödgröna blocket?