Herr talman! I många stycken är vi överens, till exempel när det gäller klimatet som säkerhetshot samt vikten av att Sveriges röst för demokrati, för den multilaterala världsordningen och så vidare är tydlig även i framtiden.
Herr talman! Ryssland har dock agerat rätt tydligt länge - vi såg vad som hände i Georgien, och vi såg vad som hände i Ukraina 2014. Från Centerpartiets sida drog vi då slutsatsen att vi måste lägga om den säkerhetspolitiska kursen och inte kan fortsätta att agera som om Ryssland lyssnade. Vi valde Natomedlemskap vid det tillfället.
Den viktiga frågan är naturligtvis: Hur förhåller vi oss till Ryssland? Är vi lyssnande och försiktiga och försöker att fånga in deras oro? Vad sänder det för signaler?
Det som vi i väst har misslyckats med är ju att vara tydliga mot Ryssland, och de har kunnat fortsätta att agera utifrån vår lågmälda ton. Viljan att inte provocera Ryssland har stått i vägen för att vara tydlig i relation till Ryssland. Detta har inspirerat den storryska hållningen och den väg som man nu ser med ett storskaligt krig mot Ukraina.
Hur är utrikesministern och regeringen beredda att agera nu? Är ni tydliga med att säga att ni är beredda att provocera också Ryssland i det här läget, eller är det så att ni hellre tystnar?