Herr talman! I den förra utrikespolitiska debatten i februari lyfte jag upp det krympande demokratiska utrymmet i Turkiet och vad utrikesministern ansåg om demokratin i Turkiet. Då visste ingen av oss hur aktuell den frågan skulle vara nu i juni.
Under våren har ju alla riksdagens partier, utrikesministern och försvarsministern suttit i säkerhetspolitiska överläggningar. Som vi från Vänsterpartiet konstaterade slutade överläggningarna i en forcerad process där underlaget blev en pamflett för ett Natomedlemskap snarare än en gedigen analys.
En av anledningarna till att man kan dra en sådan slutsats är Turkiet. Det tog bara timmar från att vi avslutade presskonferensen om rapporten innan Erdogan invände mot ett svenskt Natomedlemskap. Detta är en diplomatisk kris som nu har pågått i fyra veckor.
I rapporten nämns inte Turkiet med ett enda ord. Det enda ställe som Turkiet omnämns på är i det särskilda yttrande som jag själv lämnade till rapporten.
De fyra senaste veckorna har varit en tydlig provkarta på Turkiets bristande syn på mänskliga rättigheter och demokrati. Svenska politiker har svartlistats i regimkontrollerade medier. Man har uttryckt att vår yttrandefrihet borde inskränkas. Man har från Turkiets sida varit tydlig med att man vill ha människor som har sökt politisk asyl här utlämnade. Dessutom vill Turkiet få svensk vapenexport på nytt.
Frågan är om, och i så fall vad, regeringen och utrikesminister Ann Linde är beredda att förhandla bort för att Sverige ska få bli medlem i Nato för Turkiet. Är det i så kallad konstruktiv anda att tillåta svensk vapenexport till Turkiet, som de kan använda i sina anfall mot Syrien och Irak, i strid med folkrätten? Är det i konstruktiv anda att utvisa kurder och oppositionella turkar som sökt skydd i Sverige undan regimens förtryck?
Särskilt anmärkningsvärt är att Säpo ingick i regeringens femmannadelegation till Ankara. Vad gjorde Säpo där?
Putin är vår tids vidrigaste typ, men det blir inte bättre för att vi byter en auktoritär despot mot en annan.