Fru talman! I viktiga frågor har det ända sedan de Gaulles dagar varit så att om ett land säger att någonting är ett vitalt intresse blir landet inte överkört. Det är en av grundbultarna i EU-samarbetet. Utan möjligheten att deklarera att något är ett vitalt intresse, och därmed undvika att bli överkörd i en sådan fråga, hade EU inte kunnat utvecklas. Om man identifierar en fråga som är av denna dignitet är man skyddad. Det är ett något formalistiskt svar på Per Bolunds fråga.
Jag tror att man ska vara ganska öppen och säga att ja, det finns arbetsmarknadsregler. En del av dem som finns i Europa tycker vi inte om, andra hade varit bra, sådana som vi är för, om vi kunnat få dem att gälla i hela Europa. Det gäller till exempel fackliga rättigheter, som jag annars inte är särskilt engagerad i. Jag kan se att de är viktiga, men det är svårt att hävda dem i en del europeiska länder. Ett större skydd för det skulle behövas. Jag tycker alltså att man ska ha en mer öppen attityd i stället för att alltid säga att det är centralisering och överstatliga beslut. I många fall ligger det i vårt egenintresse att ha det.
Samma sak gäller socialpolitiken. Socialpolitik är ett dimmigt begrepp och omfattar mycket, men vi har till exempel det som Göran Hägglund håller på med, patientrörlighetsdirektivet. Det är en fantastisk ökning av friheten att kunna åka till ett annat land och söka sjukvård om man inte är nöjd med den som man får hemma. Det finns fler exempel.