Fru talman! Det var många trådar i Carl B Hamiltons anförande som jag skulle vilja kommentera. Jag hinner dock inte ta upp ens hälften av dem, men några kommentarer vill jag ge.
Carl B Hamilton talar om särlösningar, men han uppehåller sig nästan bara vid budgetregler och budgetrestriktioner. De regelverken finns redan på plats. Vi har stabilitetspakten, som ju är grunden för eurosamarbetet, och det har antagits både sexpackar och tvåpackar som ska garantera att budgetreglerna följs. Nu diskuteras inte nya budgetregler utan förändringar på mycket djupare liggande politiska områden, såsom socialpolitik och arbetsmarknadspolitik.
Det för mig in på den fråga som väcks när jag hör Carl B Hamilton tala sig varm för ökad överstatlighet. Jag kan verkligen hålla med om att det är roligare att få vara med och bestämma än att stå på läktaren, som Carl B Hamilton säger. Vem som helst kan hålla med om att det är roligare att vara med och fatta besluten. Men att vara med har också ett pris, och där kommer Carl B Hamilton inte riktigt in på vilket pris det är värt att betala för att få vara med i eurosamarbetet och bestämma.
Nu ser vi hur kommissionen kommer med förslag om att vi ska jämka ihop arbetsmarknadspolitiken i euroländerna och att vi ska röra oss åt samma håll när det gäller socialpolitiken. Carl B Hamilton talar om särlösningar som något negativt, men det är viktigt att inse att Sverige har särlösningar. De nordiska länderna har särlösningar på många områden. Vi har bland annat en helt annan arbetsmarknadsstruktur än resten av EU. Vi har den svenska modellen som vi alla brukar ställa oss bakom.
Nu kan vi se hur eurosamarbetet riskerar att leda till att vi tvingas avstå från den typen av särlösningar och jämka ihop oss i något slags europeisk arbetsmarknadsmodell med lagstiftning om låglönenivåer och sådant. Vi skulle alltså slänga den svenska modellen över bord. Tycker Carl B Hamilton att det är ett rimligt pris för att få vara med och bestämma? Sitter vi med kommer vi att tvingas acceptera en majoritetslinje som antagligen kommer att vara ganska långt från den svenska linjen.
Står vi utanför eurosamarbetet har vi möjlighet att ha kvar särlösningar. Går vi med kommer vi inte att ha de möjligheterna.