Fru talman! Jag yrkar till att börja med bifall till finansutskottets utlåtande, och jag vill instämma i vad tidigare talare har sagt om att man känner en viss oro inför framtiden. Den här rapporten lades fram för rådet i juni 2012, och det har hänt mycket sedan dess.
När förslaget kom hajade jag till när man talade om den finansiella stabiliteten. Man skulle ha ett finansdepartement i Bryssel och man skulle skapa regler för den framtida finanspolitiken centralt. Man skulle ha samordning mellan olika politiska organisationer, men vad menade man med det? Det talades om nationella parlament, aktiva gentemot Europaparlamentet, och om mer makt åt Europaparlamentet.
Jag tycker att utskottet har gjort ett mycket bra uttalande när det gäller detta. Motivreservationen från V och MP överensstämmer väl med vad utskottet har skrivit. Till exempel konstaterar utskottet att kommissionens plan är beskriven på ett övergripande sätt. Debatt och analys saknas, och därför anser utskottet att det är svårt att bedöma värdet och värdera kommissionens förslag.
Cypern är ett litet land som har samma omfattning på sin ekonomi som Uppsala län och har banker som har sju gånger bnp i sin egen balansomslutning. Ingen har egentligen vetat om detta. Man kan citera den engelska drottningen som framförde frågan till sin egen finansinspektion i England: Var det ingen som visste att krisen skulle komma? I det här fallet var det många som visste att det hände och att det inte var bra. Ändå lät man det hända, och sedan får man nu försöka rädda det hela i slutändan.
Min bild är att det kommer att dröja rätt länge innan pakten, som den här handlingen kallas för, behandlas. Samtidigt vill jag påpeka att den kris som uppstått på Cypern egentligen inte har någonting med den gemensamma valutan att göra. Det är inte den gemensamma valutan som har skapat krisen, utan länderna enskilt har skapat krisen. Då är det viktigt att påpeka det som utskottet också har sagt, med en majoritet bakom sig, att det gäller att avsluta de förhandlingar som pågår just nu om bankunion och annat i Bryssel innan man tar nästa steg in i någonting som man inte kan kontrollera.
Jag tror att Europaparlamentet, kommissionen och rådet nog börjar tänka om och fundera på att man ska göra någonting bättre av det här än det man hade tidigare.