Herr talman! Jag är också mycket glad över det
ställningstagande som utskottet har gjort både när
det gäller kärnvapen och folkrätt och när det gäller
minorna. Minorna har så vältaligt beskrivits av
Margareta Viklund och kärnvapen och
internationell rätt av Maj Britt Theorin att jag kan
instämma i det de har sagt. Jag skall ta upp några
andra frågor i utskottsbetänkandet.
Jag har föreslagit i en motion att man också skulle
ha ett förbud mot att ha kärnvapen på svenskt
territorium. Nu svarar utskottet att enligt utskottets
uppfattning är lagen om kärnteknisk verksamhet,
kärntekniklagen, till fyllest för de syften som jag
och Charlotte Branting har framfört i vår motion.
Jag anser inte att det finns någon lag som är
tillämplig på det här området. När vi tidigare hade
mycket aktiva diskussioner om örlogsfartyg och
kärnvapen konstaterade svenska experter just att
något förbud i lag inte fanns mot att ha kärnvapen
på svenskt territorium. Det var därför som jag i
motionen skrev just den här klämmen om att man
skulle ha en sådan lag.
Eftersom det fortfarande har dykt upp diskussioner
om det finns örlogsfartyg som kommer in med
kärnvapen, tycker jag att det vore bra att ha den här
lagen. Visserligen är den frågan mer eller mindre
avförd från agendan, men det finns fortfarande de
som hävdar att det hade kunnat hända. Inte minst
kan det tänkas om Sverige t.ex. blir medlem i
Europeiska unionen och man kommer in i ett
gemensamt försvarssamarbete att det där finns
förslag om att man skulle kunna utplacera
kärnvapen. Jag tycker att det vore bra om vi hade
en sådan lag här i Sverige. Jag tycker inte riktigt att
kärntekniklagen uppfyller det kravet.
Det är naturligtvis viktigt att man från svensk sida
verkar för icke-spridning av kärnvapen, att man gör
något när det gäller det totala provstoppet och även
när det gäller kärnvapenkrig av misstag. Detta är
olika krav, som också har framförts i motioner, som
i och för sig har fått en positiv hantering i utskottet.
Men jag tycker att det är viktigt att man verkligen
agerar starkt från svensk sida på de här punkterna
och ser till att kärnvapen helst försvinner totalt från
jordklotet, därför att de utgör ett sådant hot mot
hela mänskligheten. Men så länge det finns
kärnvapen måste man se till att de inte sprids vidare
och att de tillfälliga provstopp som nu råder
förlängs efter september 1995.
I det sammanhanget skulle det också vara på sin
plats att studera vilka effekter sprängningarna i
provområdena har haft på befolkningarna. Inte
minst tycker jag att det skulle vara på sin plats med
en oberoende studie av de franska proven i
Polynesien, där befolkningen under åratal har
oroat sig för vad detta har kunnat innebära. Man
har bara sagt att det inte finns några läckage och att
sprängningarna inte har någon påverkan alls. Där
skulle man kunna hjälpa befolkningen med de
effekter som kärnvapenproven har gett.
Om Sverige skall kunna vara trovärdigt och verka
för nedrustning, kan Sverige inte hålla på och
exportera vapen i den omfattning som görs i dag.
Sverige borde verka för att minska och på sikt också
helt avveckla den svenska vapenexporten. Först då
blir Sverige trovärdigt när vi i Sverige talar om att
Sverige vill ha nedrustning.
För att kunna göra detta krävs det att man
förverkligar den idé som utskottet skriver om,
nämligen att Sverige tagit initiativ i FN till att verka
för en omställning från militär till civil produktion.
Sverige har inte mycket att yvas över. Vi i Sverige
har gjort några studier, som vi har lagt i byrålådan
utan att göra något åt det. Sverige skulle kunna
vara föregångare. Det talas mycket från utskottets
sida om behovet när det gäller forna öststater,
exempelvis Ryssland och andra tidigare republiker
i Sovjetunionen. Sverige skulle också självt kunna
vara ett föredöme genom att verkställa och ta
initiativ till denna omställningsprocedur.
Även när det gäller FN:s register för internationell
vapenhandel borde Sverige vara mycket mer
pådrivande. Jag tror att det var Daniel Tarschys
som sade att detta var en bra början. Man kan
visserligen säga att det är en bra början att ett
sådant register är upprättat, men det är långt ifrån
tillräckligt såsom det fungerar. Här handlar det om
frivillighet. Det skulle vara obligatoriskt för dem
som säljer vapen att också redovisa detta i registret.
Det borde inte heller bara vara de konventionella
vapnen som ingick, utan även kärnvapnen borde
finnas med i registreringen. Det finns här anledning
att från Sveriges sida trycka på.
Vi i Sverige är inte heller särskilt bra på att vara
öppna när det gäller den svenska vapenexporten.
Man skulle kunna kräva en större öppenhet även på
det området. Inte minst när vi i
konstitutionsutskottet har granskat, har vi haft
svårigheter att få ta del av vissa uppgifter. Man
borde sträva efter en större öppenhet även när det
gäller den svenska vapenexporten.