Fru talman! Det är inte så konstigt att väldigt mycket av Sveriges skog är yngre än 60 år, som Rebecka Le Moine nämner i sitt anförande. På 60 och 70-talen såg vi verkligen en stor omställning i skogen till nya brukningsmetoder. När man fick maskiner blev det betydligt enklare att göra avverkningar, och då gick man till stora delar för långt. Man gjorde enorma kalhyggen. Det är jag den förste att erkänna. Det är det som gjort att vi har väldigt mycket skog som är 60 år eller yngre. Det har på så sätt en naturlig förklaring.
Det är även en förklaring till att sysselsättningen i skogen har minskat. Det har ju skett en teknikutveckling, och den ska vi vara glada för. När jag skulle läsa vidare efter högstadiet hade jag väldigt god lust att läsa på skogsbruksskolan Södra Viken i Värmland. Min far tog inte ofta till orda när det gällde mina vägval i livet, men där sa han nej. Han hade jobbat i skogen på 50- och 60-talen och levde kvar i den bilden. Pappa ville inte att jag, hans son, skulle uppleva slitet i skogen. Folk slet verkligen ut sig.
Det gör man inte i dag tack vare teknikutvecklingen, och vi ska verkligen omfamna den. Den är jättebra. Utvecklingen innebär också att skogsmaskinerna lämnar mindre skador efter sig. Det blir mer high tech. Vi blir alltså mer effektiva och gör bättre jobb, och det leder till att färre jobbar i skogen eftersom maskinerna gör jobbet för oss.
Slutligen var det frågan om ekoturismen. Jajamän! Inga problem. Men när vi får ut mindre virke från skogen måste jag fråga Miljöpartiet vad man ska använda i stället i omställningen om man inte ska använda produkter från skogen.