Fru talman! Det var ett långt och stundvis lite eldigt inlägg vi hörde. Jag vill uppehålla mig vid en del saker.
Det talades en del om metodval. För mig som har en bakgrund som naturvårdsbiolog och som har jobbat med olika sätt att förvalta och skydda natur är det här väldigt bekant. Men det är stor skillnad på en slåtteräng och en urskog. En slåtteräng eller betesmark behöver kontinuerligt någon typ av störning i form av lie, slåtterbalk eller betande mular. Men i en urskog har vi människor egentligen inte mycket att tillföra. Det kan man tycka är en positiv nyhet. Där kan vi spara väldigt mycket skattemedel. Vi behöver inte komma in och röja undan, kontrollera och skapa naturvärden. Där är tiden den viktiga faktorn.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur
Ledamoten erkände att det här med att permanent skydda skog skulle kunna fungera i regnskogen, eftersom det är ett mycket gammalt ekosystem. Det stämmer. Men sedan tolkade jag det som att en invändning var att tajgan har flyttat på sig och att det här permanenta skyddet kanske inte kan vara den bästa lösningen för våra urskogar.
Det gör mig ganska konfunderad. Jag vill fråga ledamoten hur man förutser att tajgan ska flytta på sig. Vi har ju en ganska begränsad yta. Vart ska tajgan ta vägen? Det finns ett ishav längre norrut. Jag ser det inte som realistiskt att det är ett snabbt ekosystem som skyndar på sin migration.