Fru talman! Ledamoten nämnde också att man kanske inte kan svara på hur mycket skydd vi faktiskt har i Sverige. Jag tror att det tog mig sju sekunder att fråga på Google och komma in på Naturvårdsverkets hemsida och få svar, som tack och lov också motsvarar det som står i betänkandet och i Riksrevisionens rapport. Det är alltså 15 procent av vårt landområde.
Jag kan inte riktigt hålla med om bilden som målas upp av tajgan. Även tajgan är ett väldigt gammalt ekosystem. Det är 10 000 år vi pratar om nu. Den regnskog som det hänvisas till är på många sätt faktiskt ett mycket snabbare ekosystem med i vissa fall snabbare arter.
I tajgan har vi väldigt känsliga arter med mycket begränsad spridningsförmåga. Det kan vara otroligt känsliga lavar, snäckor och liknande som inte ens har möjlighet att förflytta sig till andra sidan skogen utan är väldigt lokalt knutna. En kalavverkning innebär en lokal utrotning av de arterna. Och med många lokala kalavverkningar och därmed utrotningar av de här arterna har vi till slut ett regionalt utdöende och sedan ett nationellt utdöende. Det har flera arter i Sverige redan råkat ut för till följd av kalavverkning.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om förvaltningen av skyddad natur
Slutligen vill jag säga att även om eld har varit naturligt förekommande är det inte på något sätt jämförbart med kalhyggen. Det är två helt olika störningar. Kalavverkning kan aldrig ersätta eller jämföras med eld. Kalavverkning har enbart dåliga effekter för de här känsliga arterna.