Herr talman! Tack, Rebecka Le Moine, för svaret!
Rebecka Le Moine pekade på någon som har fått lönsamhet. Jag tror faktiskt att lönsamheten har ökat den senaste tiden med hjälp av digitala metoder och AI vid beräkning av vilka träd man ska ta. Det blir väldigt känsligt för lönsamheten vilka träd man tar.
Men det här gäller ju om man redan har en fullskiktad skog. Det är förutsättningen för att kunna bedriva plockhuggning. En fullskiktad skog har träd i alla åldersklasser med en jämn fördelning av åldersklasserna. Annars kan man bara avverka en gång, och sedan får man ingen återväxt. Man måste ju ha återväxt underifrån.
Sveaskog har faktiskt länge försökt få lönsamhet i plockhuggning, men såvitt jag vet har man inte lyckats ännu. Man har försökt väldigt länge. Men vi kanske går framåt, och det är i så fall positivt.
Det finns även andra begränsningar som gör att vi inte bör ha plockhuggning och hyggesfritt på all areal – kanske inte ens på majoriteten av arealen eller kanske inte på mer än 10 procent. Det handlar om miljöeffekter. En fullskiktad skog, som behövs, kan bara uppstå med tre arter. Det är gran, bok och troligen alm, men almen håller ju på att dö ut. Den skulle ha dött ut om det inte hade varit för Sverigedemokraternas räddningsprogram.
Man kommer därför att få en väldigt enahanda artsammansättning i de här skogarna. Det blir dessutom mer eller mindre monokulturer – det blir bara gran, gran och gran. Det gör att man som helhet får en fattigare natur även om den lokalt är rikare. Alla de här naturkatastrofernas arter, som de kallas, får ingen plats. Det gäller också alla andra arter som lever på andra träd än gran och bok. De får inte heller plats. Biologisk mångfald är variation, och det här ser jag som ett hot mot biologisk mångfald.