Herr talman! Det Mikael Damberg kallar jobbpolitik är inte annat än en skattechock för mer bidrag och fler Amsplatser. Den saftiga notan skickas till unga, företagare och landsbygd. Man ger ett antal miljoner med ena handen, men med den andra håvar man in miljarder från just företag, landsbygd och unga. Kostnaden för att anställa unga kommer att fördubblas. Restaurangmomsen kommer att fördubblas. Faktum är att unga människor används som kassako. I stället för de riktiga jobb de har i dag kommer de att erbjudas en 90-dagarsgaranti från 90-talet. De kommer att erbjudas höjda bidrag och fluffiga visioner, men också nya fräscha ord som "innovationskatapulter". Det är nya ord för gamla grejer. Det är en politik som snarare hör hemma i
Antikrundan
tillsammans med andra gamla saker som inte funkar men är riktigt dyra.
Och tyvärr stannar det inte där. Hur gärna Mikael Damberg än vill få det att framstå som att Socialdemokraterna kommer att ha egen majoritet i riksdagen är det långt ifrån sanningen. Inför valet 2010 hade Socialdemokraterna 727 dagar på sig att forma en gemensam politik med sina kompisar. Det gick visserligen så där, men man hade ändå en gemensam grundsyn om ekonomi och jobb. Om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet skulle vinna i höst har de 15 dagar på sig att jämka ihop sig.
Frågorna är: Ska vi förbjuda tillväxt, som Miljöpartiet vill, eller ska vi ha fler som jobbar? Ska man förkorta arbetstiden? Ska RUT-avdraget avskaffas? Ska friåret införas? Ska fastighetsskatten införas? Säger man ja eller nej till arbetskraftsinvandring?
Vilken jobbpolitik kommer egentligen att införas om Socialdemokraterna vinner makten?
(Applåder)