Herr talman! Återigen vill jag säga att det beror på hur man ser på människor. Är människor ett problem, tynger de, ska de räknas som en kostnad eller är de en tillgång och någonting att arbeta med att utveckla? Sverigedemokraterna har den förra synen, och jag har den senare. Jag tycker att man kan påverka ett samhälle. Man ska skapa förutsättningar för människor att komma i arbete.
Vi vet naturligtvis inte hur mycket arbetskraften kommer att växa av det enkla skälet att vi är en återspegling av en värld i krig och i oro. När jag tillträdde som statsminister kom stora grupper från Afghanistan och Somalia. Nu kommer de största grupperna från Syrien. Vi ska inte bli förvånade om det nu i stället kommer att komma många människor från Irak. Det beror alltså på hur krig och sekteristiskt våld utvecklar sig över världen. Det skapar fruktansvärda samhällen som vi ger människor andrum och möjlighet att komma undan från. Hit kommer driftiga människor som väldigt ofta snabbt kommer i arbete, startar företag och bidrar till vår välfärd. Hur mycket vi underlättar för dem att komma i arbete är också en fråga om vår egen välfärd och vår egen framtid. Så ser jag på människor. Återigen, Jimmie Åkesson: Det är det som avgör. Är de ett problem, är de möjliga att påverka eller är de en kostnad och ett hinder?
(Applåder)