Herr talman! För det första undrar jag lite grann på vilket sätt begreppet samlingars särart står i konflikt med oberoende. Det är ju någonstans så att politiker kommer och går, men samlingar består. Så har det åtminstone varit tills vi fick en rödgrön regering.
Men jag tänkte i stället inrikta mig på det som Ida Karkiainen tar upp: mer kultur till fler, med fokus på fri-entré-reformen. Detta var det stora kortet inför denna mandatperiod - den största, viktigaste och bästa reformen, eller en av de många. Nu skulle portarna öppnas. Vi hörde socialdemokratiska politiker berätta om hur barnen från förorten skulle kunna åka hem och ta med sina föräldrar tillbaka för att besöka museerna; nu skulle fler få ta del.
Nu har det kommit en analys från Myndigheten för kulturanalys, och den visar kortfattat att besöksantalet ökar om det blir gratis; det är inte så förvånande. Men det var inte fler som kom - det är precis det den visar. Till dessa museer, som huvudsakligen ligger i Stockholms innerstad, ökar antalet besök, men det är samma personer som kommer igen och igen. Det är människor från närområdet och utländska turister.
Det är inte fel att man kan gå fler gånger på museum; det är jättebra. Jag har inget emot mer , men det har ingenting att göra med fler . Tvärtom visar sig reformen vara ett totalt misslyckande när det gäller att hitta nya grupper som kommer till museerna.
Jag undrar lite grann, Ida Karkiainen, om Socialdemokraterna står fast vid att detta är den största, bästa och viktigaste kulturreformen under mandatperioden. Och när det nu inte gick så bra, vilka åtgärder är Socialdemokraterna beredda att vidta för att få reformen att fungera?
(Applåder)