Herr talman! Aron Emilsson och Sverigedemokraterna tycker att kulturarvspolitiken ska bidra till att definiera vad vi ska förenas kring. Det skulle ha gjort att Almqvist i dagens samhälle hade råkat ut för exakt samma förföljelse som han gjorde i Sverige på den tiden då han skrev Det går an . Han bröt mot den norm som det hade definierats att man skulle hålla sig till och förföljdes för det. Jag tycker inte att svensk politik ska syssla med sådant. Jag tycker inte att Sverigedemokraterna ska göra det. När Sverigedemokraterna säger att andra gör det måste de också se bjälken i sitt eget öga.
Svenskt kulturarv finns. Det består av alltifrån det vi ser på museer här i Stockholm till kyrkan i Norra Åsum som den danska biskopen Absalon låg bakom. Men det handlar lika mycket om det som Bengt Eliasson tog upp i sitt förträffliga anförande, nämligen det som nu händer i Mellanöstern där mänsklighetens kulturarv förstörs. När man tittar på var Sverige, svenskarna, vår tankeverksamhet och mänskligheten kommer från ser man att det till stor del är från det gemensamma som IS i dag försöker riva därför att de försöker använda kulturarvspolitiken och kulturpolitiken för att få en rät linje mellan det de själva tycker i dag till det de tycker sig se i historien. Det som inte passar in på den linjen river de bort.
Kulturarvsfrågor
Därför är det viktigt med en mångfald också i museiväsendet och att inte ge det uppdrag som ni vill att man ska ge, nämligen att se till att kulturarvspolitiken definierar hur Sverige ska se ut och vad som tillhör och vad som inte ska tillhöra denna gemenskap.
(Applåder)
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut skulle fattas den 31 maj.)