Herr talman! Detta tycker jag är en lite märklig syn på våra samlingar. Samlingar är något som har byggts upp under lång tid. Vi har dem till låns där vi befinner oss just nu. De utgör grund för forskning och bildning. Att då säga att det inte finns något politiskt ansvar för att värna våra samlingar tycker jag är ett märkligt ställningstagande från ett parti som ändå har varit kulturpolitiskt bärande under så lång tid. Det är i så fall en rejäl omsvängning.
Det är tvärtom genom att utveckla våra samlingar, kunna fylla på dem och låta dem leva vidare som vi har en bra grund för bildning och forskning i framtiden. Det är också så vi skapar tillgänglighet till kulturarvet. Jag tycker att samlingarna är betydligt viktigare än både Ida Karkiainen och jag själv. Det är någonstans de som ska finnas där för nästkommande generation och generationen därefter.
Man talar om att sänka trösklar. Om jag minns rätt - kanske citerar jag fel - säger Ida Karkiainen i sitt huvudanförande att hon vill se tillgång för fler och tillgång över hela landet. Då genomdriver man en reform som riktar sig till Stockholms innerstad och inte lockar nya besöksgrupper utan bara ser till att de som redan går, som redan har tillgång och har tagit sig över tröskeln, gör det fler gånger. Det var ju det denna reform bidrog med.
Vore det inte bättre, Ida Karkiainen, att i det läget ta bort tvångströjan för museerna och inte bara rikta sig till en massa Stockholmsmuseer? I stället skulle vi kunna rikta ett tydligt uppdrag till Sveriges museer att nå nya besöksgrupper. Låt oss använda pengarna till något sådant i stället. Då siktar man ju precis på det som man vill uppnå, i stället för att ställa sig i biljettkassan och reglera inträdeskraven. Är det inte bättre, Ida, att någonstans se över hur vi skulle kunna uppnå detta på ett bättre sätt? Jag vill vädja till Socialdemokraterna med deras långa tradition från kulturpolitiken att tänka om och tänka rätt.