Herr talman! Jag kan hålla med Christer Nylander om det. Jag vet inte om han tidigare har studerat detsamma, men i mina tidigare studier studerade man historia, kulturarvspolitik, pedagogik, ideologisering och politik kring hur historiebruk kan användas. Det är självklart så.
Det vi säger är dock att vi i vår följdmotion inte definierar vad som till exempel exakt är det enda svenska kulturarvet. Vi säger inte att det bara är det som av alla kan tolkas som det svenska kulturarvet. Men vi är oerhört oroade när Alliansen hjälper regeringen att lotsa igenom en förändring av kulturmiljölagen som inte är bildnings- och kunskapsorienterad. Man stryker där formuleringar om och erkännanden av att det finns ett nationellt arv i Sverige, precis som i alla övriga länder världen över, att vårda, värna och visa. Det är vad Alliansen gör. Man vågar inte agera opposition, utan man agerar stödpartier för att hjälpa regeringen att lotsa igenom en i många avseenden skadlig kulturarvspolitik. Det är tråkigt. Det är också en i många avseenden bildningsfientlig kulturarvspolitik. Varför ställer Liberalerna upp på regeringens debattmuseer till exempel? I Alliansens följdmotion finns inga skrivningar om att det här är något negativt att implementera. Vi föreslår i stället raka skrivningar om att museer måste hållas under flagg av vetenskap, bildning och kunskapsorientering och inte styras av direktiv som att man ska bidra till att vara en aktiv röst i den aktuella samhällsdebatten eller bidra till integration, jämställdhet eller andra politiska begrepp som ofta laddas med ett politiskt innehåll.
Varför kan de inte hållas fria från detta enligt Liberalerna?