STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kulturarvsfrågor
Herr talman! Jag tror att jag har sagt detta någon gång tidigare i olika debatter: Liberalerna har historiskt gjort sig kända för att vara ett bildningsparti. Det ska de ha all respekt och erkännande för att de har varit.
Men när Christer Nylander angriper Sverigedemokraternas förslag i betänkandet för ett stärkt och bättre vårdat svenskt kulturarv gör han det med benämningar som att vi kritiserar regeringens ideologiska och kulturrevolutionära raster över svenskt kulturarv. Och det är riktigt; det gör vi. Men var någonstans i Sverigedemokraternas omfattande följdmotion, i betänkandet eller i debatter har vi egentligen anlagt ett eget ideologiskt raster över vad vi definierar som det enda rätta svenska kulturarvet mer än att vi erkänner att det finns och att det existerar och att detta är någonting som människor känner?
Carl Jonas Love Almqvist sa någon gång: Svenskhet är inte alltid något rationellt. Det har sitt rätta hem i känslan. Många definierar det så: Man känner om man är svensk eller om man inte tillhör den svenska gemenskapen. Sedan har vi kulturmarkörer och kulturyttringar inom alla våra olika kulturformer som är unikt svenska, skapade i Sverige.
Jag undrar över en sak när ni förlöjligar idéer som att använda en växande kulturform som till exempel datorspel och etablera ett svenskt spelinstitut för att främja nordiska och svenska kulturmiljöer inom spelsektorn för att locka ut fler till den riktiga miljön. Varför är Liberalerna, som tidigare ville skapa och sprida kunskap och bildning, negativa till en idé som just sprider kunskap och bildning om svenskt och nordiskt kultur- och naturarv?