Fru talman! Nu debatterar vi sfi-bonusen i första hand, men jag tar gärna en hel debatt om de fyra förlorade åren när det gäller viktiga förändringar för flyktingmottagandet. Boendesegregationen har accentuerats. Det ser vi inte minst inom storstadsregionerna. Utanförskapet har ökat. Allt det där går inte att skylla på krisen.
Jag tycker att det är nästan dystert och på den lägsta nivån när vi politiker ägnar oss åt att bara titta bakåt, kritisera och gnälla. Ni gjorde det och det, säger man, och så blir det detta käbbel. Jag tycker att det är viktigt att de som har ansvaret och makten också tar ansvar för den period man själv har.
Vi har gjort vår hemläxa. Vi har i vårt parti tagit fram en djuplodande rapport om det här området och vi har lagt fram flera förslag. Vi samarbetar med Miljöpartiet och Vänsterpartiet för att komma med en rad konkreta förslag på hur integrationen kan förbättras.
Vi säger att språket är nyckeln. Det är precis som Eva Flyborg säger. Det är som den erfarenhet Eva gjorde när hon kom till Volvo Personvagnar och mötte ett annorlunda språk där. Hon var tvingad att lära sig det. Men vad var det som hände där? Jo, hon kom till ett yrke. Hon fick lära sig språket via ett yrke. Därför borde regeringen kanske satsa på att yrkesanpassa svenskundervisningen mycket mer. Man ska ta till vara det människor har med sig från andra länder och låta dem utveckla och lära sig språket i den miljön. Har du vårdbakgrund? Lär dig språket där!
Men i stället väljer ni ett bonussystem, trots att man inte vet om det ger bättre resultat. Varför gör ni det? Vilket belägg har ni för att påstå att fler kommer att få godkänt?