Fru talman! I dag debatterar vi alltså sfi-bonusen. Det har gjorts tidigare vid ett antal tillfällen, så jag ska inte dra ut på debatten alltför länge. Några saker har jag dock att säga.
Det är väsentligt att nyanlända till Sverige lär sig svenska så fort det bara går. Jag tror inte att någon är emot det, tvärtom. Utan svenska får man inget jobb, och utan jobb får man ingen delaktighet eller integration. Det tar alltför lång tid för alltför många att genomgå sfi-undervisningen. Vissa hoppar till och med av eller kommer inte ens till start. Det duger inte.
Så här har det varit, Luciano Astudillo, i det socialdemokratiska Sverige. Det är ni som har byggt upp de här systemen. Det är er politik som har misslyckats, er integrationspolitik som har havererat för länge sedan.
Då måste något göras, och den här regeringen tar tag i frågan. Vi gör ett antal saker. Det finns flera stora reformer, inte minst vad gäller när man kommer till Sverige. Det handlar om introduktion, lotsar, sfi-undervisning och så vidare. Vi gör något i denna regering. Ni har i stort sett inga egna förslag, men ni är bra på att klaga på det vi äntligen gör.
Vad tycker eleverna själva om bonusförslaget? I en undersökning som gjordes av SCB för några månader sedan trodde 40 procent av eleverna att de skulle lära sig svenska snabbare om de fick en bonus. 40 procent!
Vi talade tidigare om att det finns drivkrafter i samhället. Det finns personliga drivkrafter hos oss alla, varför förneka det? Vi är människor. Det är klart att det fungerar bättre med en morot, ett incitament. Det finns ingen anledning att förneka det.
Vore det ett krav för medborgarskap trodde hela 50 procent att de skulle lära sig snabbare. Förneka inte drivkrafterna, förlöjliga och håna dem inte! De är mänskliga.
Fru talman! Varför handlar det just om språket? Jo, för att språket är en av de viktigaste nycklarna. När jag började på Volvo Personvagnar 1985 kom jag till en avdelning som hanterade strategier, nya modeller och så vidare. På mitt första möte förstod jag ingenting. Jag förstod inte det språk de talade eftersom det var så specialiserat med olika uttryck och annat. Vad fick jag göra? Jo, jag fick snabbt lära mig för att över huvud taget kunna förstå. Min personliga drivkraft var att kunna fungera på mitt nya jobb. Förneka inte de personliga drivkrafterna; det är inte konstigare än så.
Vilka är de konkreta anledningarna till att man gör detta? Vad uppnår man konkret med detta, frågar ni. Det är en bra fråga. Man kan sammanfatta det i några punkter. Det ligger visserligen en lång och djup diskussion bakom, men den har vi haft så många gånger, så jag försöker begränsa mig.
En snabbare genomströmning av sfi-studenter är bra. Ju snabbare man lär sig svenska, desto snabbare får man jobb. Det är inte konstigt. Den som lämnar sfi-systemet snabbare lämnar plats och resurser till dem som behöver det bättre. Det är solidaritet, eller hur, Luciano Astudillo?
Ni har inte berört sfi-lyftet med ökad kompetens särskilt mycket. Här avsätter regeringen 61 miljoner kronor. Vi kanske skulle kunna tala om det en liten stund. Här satsar regeringen på dem som är så oerhört viktiga för hela denna reform och för integrationen, det vill säga våra duktiga sfi-lärare som är ute i skolorna och lär sfi-eleverna svenska. Det glömde ni att berätta om, så då gör jag det.
En intressant jämställdhetsaspekt som Reza tog upp lite grann men som ni inte heller berörde - det är konstigt vad ni glömmer mycket; låt oss kalla det selektivt minne - är att kvinnorna förmodligen kommer att komma till sfi-undervisningen i högre utsträckning. Jag tycker att det är en aspekt som är värd att komma ihåg.
Det finns en invändning från oppositionen där man säger att det blir en ökad påverkan på den enskilda läraren och så vidare när det står en liten, liten peng på spel. Jag tror att man kan överse med det där i ganska hög grad. De obligatoriska nationella slutproven, som regeringen också har infört, gör nämligen att man får fasta spelregler för hur man ska utvärdera sfi:n över huvud taget.
Bland andra Ulf Holm frågar hur man vet och inte vet. Det är en bra och dessutom relevant fråga. Vi har naturligtvis inte bara lyssnat med våra kompisar och vänner eller gjort egna besök. I den delrapport som Statskontoret har lämnat in, och som jag tror att alla känner till, har man talat om att motivationen har ökat markant hos eleverna. Jag tror att man uttrycker det så här: Enligt IFAU:s första uppföljningsrapport förefaller bonusen, precis som några har sagt, inte ännu ha någon stark effekt på rekryteringen till sfi. Men svarspersonerna ger en övervägande positiv bild av elevernas motivation och intresse och av hur verksamheten fungerar.
Det är inget totalt svar. Det är ingen färdig rapport - det är jag den första att säga, för det är inte klart än. Men indikatorerna på hur det ser ut är avgjort positiva.
Jag skulle vilja säga så här: En opposition som under så många år har fört en politik som har blivit så misslyckad och som i stort sett inte har några egna förslag att komma med kanske inte ska skrika så mycket om att det här är så dåligt. Vi gör någonting. Det här är en del i ett större paket för hur en integrationspolitik måste förändras och måste föras.
Med till exempel etableringspropositionen, med de personliga lotsarna och med många andra saker vi gör - nystartsjobben, instegsjobben och så vidare - tror jag, fru talman, att det här är ett år som vi kan komma att se tillbaka på som ett år när Sverige förändrade sin integrationspolitik till det bättre.
Jag nöjer mig med detta så länge, fru talman, och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionen.
I detta anförande instämde Hans Backman (fp) och Reza Khelili Dylami (m).