Fru talman! Luciano Astudillo säger att det är dystert att titta bakåt. Det ska vi tydligen inte göra. Glöm allt det som har varit! Glöm det som har gjort att Sverige har haft en så erbarmerligt dålig integrationspolitik med alla de problem som vi kan se i Botkyrka, i Rosengård och överallt!
Ska vi inte se verkligheten som den är? Ska vi inte ta reda på varför det har blivit som det har blivit? Vi kan väl inte bara avhända oss ansvaret och säga: Det är som det är, och vi har ingen aning om varför! Då vet vi ju inte vad vi ska göra framöver. Det är verkligen att vara oansvarig. Det är en populistisk inställning att säga: Vi hittar på någonting som låter bra. Om det sedan har med verkligheten eller inte att göra bryr vi oss inte lika mycket om!
Nej, Luciano Astudillo, så gör inte vi i alliansregeringen. Vi tar reda på varför det är som det är, och sedan lägger vi fram konkreta förslag.
Jag måste säga att jag i det betänkande som vi diskuterar här i dag inte har sett ansträngningarna från alla de arbetsgrupper och annat som Luciano Astudillo talar om. Jag kan inte se att det ligger så många förslag på riksdagens bord att kunna fatta beslut om.
Vi talar om ett yrke. Jobbet är det viktigaste. Det är rätt. Det är därför det är så viktigt att få fart på företagandet. Vi talade här tidigare till exempel om hur viktigt det är att ha olika system för att företagen ska fungera. Alla dessa olika steg för att förbättra företagande har ni varit emot i så många år. Det är bra att ni nu går med på ett steg av dem, i alla fall.
Det handlar om instegsjobb, nystartsjobb, praktik och så vidare. Det handlar om en lots för den som kommer till Sverige som är individanpassad just efter dig - du som kommer ny.
En liten uppmuntran i form av en liten bonus är bra. Det uppmuntrar till det personliga incitamentet. Man ska inte underskatta de personliga drivkrafterna. Det är ingen som får det sämre med det här förslaget, Luciano.