Fru talman! Det är mycket som jag här vill ta upp,
bl.a. höjningen av priset. Motionen skrevs i septem-
ber, och då var avgiften 1,9 öre. Sedan ändrades av-
giften, vilket jag mycket väl känner till, eftersom jag
sitter i näringsutskottet. Jag anser att man måste betala
ett högre pris. Det skall vara nollränta på detta. Kär-
navfallet skall inte betalas av kommande generationer
utan av oss som lever nu.
Min fråga om vad vi skall göra för de människor
som redan har lurats in i den här processen kvarstår.
Det är en barock situation när man inte vet vilken
metod man söker och när det inte gjorts någon veten-
skaplig översiktsstudie. Jag menar att detta präglar
allt som gäller kärnkraften och kärnkraftscykeln.
Är det kärnkraftsbolagen som skall göra miljökon-
sekvensbeskrivningarna, MKB, eller skall oberoende
experter arbeta med detta? Skall experterna vara
knutna till kärnkraftsindustrin? Är det trovärdigt? I
Kanada ordnar man med open houses och avgräns-
ningsmöten och har ett helt annat tillvägagångssätt för
att skapa delaktighet.
Dessutom inverkar en lag som klargör rättigheter
och skyldigheter på förutsättningarna för att uppfylla
MKB-målet.
Vad gäller utsläppen från Dounreay vill jag säga
att jag är medlem i World Information Service on
Energy, WISE, som har sitt säte i Amsterdam. Den
skickar regelbundna rapporter om vad som händer i
hela världen, och den lämnar en annan uppgift. Frå-
gan är vem man skall tro på. Expertord står mot ex-
pertord. WISE säger att det här sker utsläpp och att
man måste komma till rätta med dem.
Beträffande totalförbudet mot utländskt kärnavfall
vill jag anföra att sådant avfall har tagits in i Sverige,
döpts om till mindre farligt avfall och sedan lagrats.
Är det tillrådligt?