Fru talman! Det är alldeles säkert så att om fler människor är intresserade av nyheter och att ta del av dem vinner alla på detta - både public service-bolagen, de tidningar som finns runt om i landet och de privata mediehusen.
Samtidigt lever många medieaktörer just nu på marginalen. Och på marginalen är det självklart så att om man inte behöver gå in på en betalsajt för en tidning, inte behöver titta på reklamfinansierad verksamhet eller inte behöver prenumerera på någonting som finns i ett svenskt mediehus minskar också intäkterna. Den stora bulken av intäkter som har försvunnit har gått ned i de globala jättarnas fickor; det är någonting som jag är överens med Vasiliki Tsouplaki om att vi måste ta på stort allvar och hantera. Men samtidigt lever som sagt många just nu på marginalen, och då kommer en vänsterpartistisk politik som inte ställer krav på public service att ta hänsyn till de lokala marknadsförutsättningarna att riskera att leda till att fler slås ut.
Jag är därför av åsikten att vi absolut kommer att behöva stärka mediestödet och se till att mer press får stöd för att kunna överleva. Men det vore också väldigt fint om marknaden på kort sikt, men kanske ännu hellre på lång sikt, orkade bära fler aktörer och över huvud taget fler aktörer än en.
Det är det här som är bekymret med Vänsterpartiets politik. Den enda lösningen kan ju inte vara att även de andra aktörerna ska få statsbidrag. Vi måste också fundera på hur mångfalden i medierna kan speglas och bäras av en mångfald i finansiering. Allting kan inte finansieras via statliga bidrag till mediehus, utan vi behöver också helt fristående aktörer som bärs av marknaden och som bärs av prenumeranter. Det är på den marginalen det finns en stor risk att man undergräver denna förmåga med Vänsterpartiets politik för public service.